Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ny lyrik. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Lagercrantz
Det finns i Goggles många dikter, som letar
sig djupt in i läsarens hjärta, så som bara den
bästa konsten förmår. En dikt handlar om
en kaktus, som blommar en vinter, då en
gammal mor ligger på sin dödsbädd.
Nu hade hon väntat ivrigt, det kunde jag strax förstå,
Hårt tog hon min hand och sade: se, nu blommar
den ändå!
Det var hennes gamla kaktus — Jag trodde det knappt
var sant:
mitt i den mörkaste tiden blommade den så grannt.
Nu blommade den — för döden. Det visste vi intet om.
Mor var lite krasslig i halsen — som alltid när vintern
kom.
Den sista radens enkla vardagstonfall ger
berättelsen en säregen trovärdighet, för oss alla
nära denna sjukbädd. Den naturliga
tafattheten i en rad som denna visar mer än något
annat Ferlins överlägsenhet som konstnär.
Hans dikter behöver inga poetiska slöjor för
att bli verkningsfulla.
Det må slutligen tillåtas mig att citera ett
litet nyårsrim från 1936, som ett exempel på
vad en verklig diktare kan utvinna ur ett
aktuellt ämne och som bevis på den ofta
paradoxala verkan Ferlins dikt utövar på läsaren.
Denna dikt, som till synes är så hädisk och
så upprorisk, stämmer till en sällsam, gripen
andakt. Den förefaller i släkt med bönen trots
sitt ohyggliga ämne. Det är ett mysterium,
som är svårt att förklara.
Niggern skriker i niggerbyn.
Niggern är alldeles svart i syn.
Niggern är rädd och gråter.
Mycket illa det låter.
Stilla din gråt, du svarte bror.
Gud han hjälper och Gud är stor.
•—- Titta blott på hans stjärna. —•
Gud han hjälper dej gärna.
Allt förlåter han också, Gud.
Sitter nånstans i silverskrud.
Den må du tro, är han fin i.
Nästan som Mussolini.
Niggern skriker i niggerbyn.
Betlehems stjärna står högt i skyn.
Niggern skriker och gråter
allt medan Gud förlåter.
Gunnar Ekelöfs nya diktsamling är
förvånande ojämn för att vara utsänd av en
man, som visat sig ha säkrare smak än de
allra flesta konstutövare i landet. I Köp den
blindes sång finner man ett och annat rent
missgrepp. Det gäller »Världspolska», som är
uppbyggd på gamla folkliga föreställningar
om en häxa och tre besynnerliga demoner
vid namn Puke, Pocker och Padda. Dikten
skulle säkert under gynnsammare
förhållanden förmedla en viss magisk-musikalisk
skönhet. Men olyckligtvis upplyser författaren i
en not om att de nämnda demonernas rätta
namn är Hitler, Mussolini och Franco. Den
spröda dikten kan alls inte tåla tyngden av
dessa tre järnskodda kolosser och mister både
balansen och sin avsedda dräpande verkan.
Men bortsett härifrån rymmer samlingen
underbart vackra dikter, de vackraste Ekelöf
åstadkommit. Han är kanske den allra största
specifikt lyriska begåvningen vi har för
närvarande. Hans bästa saker har ett
egendomligt djup, är genomkorsade av
hemlighetsfulla ekon, vidgar sig uppåt och utåt över
ständigt nya horisonter. Inte minst är »I
skogen om natten» beundransvärd. Redan
anslaget fångar stämningen — en skogsnatt
någonstans i Mellan-Sverige —- på ett
oförlikneligt sätt.
Malarna fladdrar,
fiskarna slår,
syrsorna saxar
i törnrossnår.
Tjärnen brygger
sömnbrygd vit:
Vad söker du här,
hur kom du hit?
Silvervågor
mot silverstrand . . .
Allt som finns
är i fjärran land.
Det är verklighetsproblemet som står i
förgrunden i Ekelöfs tankevärld. I hans
dikter försiggår en ständig brottning mellan nuet
och det förgångna, mellan sinnenas verklighet
och drömmens, mellan diktens handling och
armens. I den dikt som givit samlingen sitt
namn, säger den blinde:
Men alla de är blinda
som tro att de ser
och de som bara låtsas
är blinda än mer
och blindast av alla jag
som knappast anar dag.
Dock: detta att leva,
vad är det mer än treva
sig fram i ett sparsamt
och hemligt ljus,
att famla så varsamt
mot dagen i öster . . .
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
