Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Skulptur i natur. Av Oscar Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulptur i natur
Carl Eldh: Fontänfigur.
avgörande faktorerna för frågan, om en viss
skulptur kan stå utomhus eller ej, äro
tillfinnandes i första hand hos skulpturen själv
och i andra hand hos platsen. Ju intimare
och innerligare den plastiska formen är,
desto mindre tål den allmänt och ymnigt
flödande ljus och orolig, obunden omgivning,
ju mera lågmält verkets språk är, desto
större lugn fordras hos fonden och
arkitektonisk, rumslig slutenhet hos platsen.
Koncentration hos miljön gör det lättare för
betraktaren att koncentrera sin
uppmärksamhet på detaljernas finesser.
För skulpturen gäller som huvudregel,
att ju mer den emanciperar från
arkitekturen, desto mer måste den själv bli ett
stycke arkitektur, bliva vad Bourdelle
kallade »la forme architecturée». Därmed
är ej sagt, att den skall ersätta naturen
med spekulativ stilisering men väl ge oss
naturen i konstnärligt sovrad, samlad och
därför monumental form. Det gäller att
lägga detaljerna åt sidan för helheten eller
snarare att tvinga detaljerna till lydnad
under de stora volymerna och linjerna.
Egypterna förstodo den konsten liksom
grekerna under arkaisk och högklassisk
tid. I stället för en de realistiska detaljernas
addition gåvo dessa en konstnärlig enhet,
till vilken de nådde fram genom att taga
hjärnan och fantasin i bruk och ej endast
ögat och händerna. De gåvo därför liksom
skulptörerna under alla verkliga
storhetsepoker naturen men i en högre dignitet än
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
