Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Esther Roeck Hansen som Tekla i Fordringsägare.
Ingen har förut kunnat nå så högt i
tolkningen av Strindbergskvinnan som hon i sin
explosiva skildring av det fundamentalt onda.
Man bävar, då man ser ned i denna kvinnliga
själ.
*
En romantiker och realist var Gustave
Flaubert. En av hans böcker handlar om
S:t Antonius’ frestelse, och med otrolig lärdom
har han trängt in i detta exempel på hårdhänt
askes. I romanen »Madame Bovary» har han
skildrat en enkel läkarfru i franska
landsorten, som i sin lust efter njutningslivet
begår några äktenskapsbrott och för att
tillfredsställa sitt lyxbegär kommer i händerna
på en procentare och slutligen genom gift
tar sitt liv. Att författaren icke tar parti utan
med orubblig opartiskhet som i ett
läkarproto-koll, också på en ypperlig franska behandlar
henne och den beskedlige maken, lägger det
hela på det litterära planet. Även bipersonerna
få sin skarpa skildring, ej minst den naivt
fritänkande M. Homais, som sedan i Frankrike
blivit uttryck för det fanatiska prästätandet.
»Madame Bovary» utkom 1856 och blev
mottagen med en viss kyla. Man anade ej, att
den skulle bli en huvud- och grundbok i den
realistiska litteraturen. Däremot blev den
utsatt för ett åtal för angrepp på moral och
religion. Det är av högsta intresse att läsa
den kejserlige allmänna åklagarens
»réquisi-toire» och försvarsadvokaten maltre Sénards
»plaidoirie». De äro mycket digra
avhandlingar; Sénards vältaliga yttranden utgöra ett
inlägg av lärdom och skarpsinne. Han har
frågat Lamartine, som säger: »Ni har gett
mig — i Madame Bovary — den bästa bok,
som jag läst på tjugo år», och tillade med för
honom karakteristisk, nästan otrolig
självbelåtenhet: »Jag tror, att jag i hela mitt liv
varit den man, som i mina litterära verk och
i mina andra också har bäst förstått vad
som är den allmänna moralen och religionen.»
Det var fransmannen Baty, som hade den
svåra uppgiften att göra den episkt breda
romanen till ett drama, också kallat Madame
Bovary. Det anmärktes också på, att den
romantiska borgarfrun, Emma Bovary, spelad
av Esther Roeck Hansen, knappast kunde
få så vackra och eleganta klänningar i en
liten landsortsstad i Normandie. Man tyckte
också, att de henne omgivande herrarna voro
litet väl naiva, ej minst den hederlige Bovary,
som i sin godhet och blindhet fick en god
framställare i Holger Löwenadler. M. Homais
—Hilding Gavle var kanske väl mycket
karikatyr, men författaren tyckte ej om
utan föreföll snarare avsky dessa figurer.
Av ockraren Lheureux hade Olav Riego gjort
en skrämmande realistisk skildring. Gripande
var scenen, då apotekarlärlingen Justin—
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0441.html
