Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Göteborgs Stadsteater spelåret 1938—39. Några anteckningar i programmarginalen. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen ur Plogen och stjärnorna, tredje akten.
Göteborgs Stadsteater spelaret 1938—j g
Några anteckningar i programmarginalen
Av Axel L. Romdahl
Skådespelets art och avsikt, vars
ändamål från början varit och ännu är att
hålla fram likasom en spegel för naturen,
att visa dygden dess egna anletsdrag,
lasten dess egen avbild och det nu levande
släktet, som är en samtidens kropp, en
trogen avbild av dess gestalt.
Hamlet till skådespelarne.
En stackars skådespelare som larmar
och gör sig till, en timmas tid, på scenen
och sedan ej hörs av.
Macbeth V akten, 5 scenen.
TVÅ Shakespearecitaten uttrycka
så att säga de polärt motsatta ytterligheterna
ifråga om den dramatiska konstens värde och
betydelse — å ena sidan en hög etisk och
konstnärlig mission, å den andra det flyktiga
gycklet, stundens tomma förlustelse. Mellan
dessa poler pendlar repertoaren och har gjort
det, om ej i alla tider, så i århundraden. »Ej
blot til Lyst» står det över Köpenhamns
kungliga scen. »Dem Vergniigen der
Ein-wohner» är den spetsborgerliga inskriften i
frontonen på teatern i Potsdam. Att göra
skådebanans konst till rätt och slätt ett
harmlöst nöje är att degradera den. Att hävda
att den i alla fall icke enbart är till för att
roa är att utan förhävelse och stora låter
göra gällande att teatern äger väsentligare
uppgifter som den är förpliktad att tillgodose.
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
