Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- o c li konsertkrönika
oss även bekanta med Regers av honom
reviderade, men fortfarande betänkligt
masto-dontiska konsert. Till den likaledes förut
kända violinisteliten hör Milstein, som bl. a.
tillät sig spela Bachs Chaconne; denna
solosats av polyfon väldighet skulle enligt en
kritisk utsago ej vara passande vid en
symfonikonsert. Som två uppgående stjärnor ha
åter hälsats Guila Bustabo i Sibelius konsert
och Ginette Neveu, som spelade sin Mozart
delikat, men ännu ej visade sig riktigt vuxen
de tekniska diablerierna i Ravels »Tzigane».
Aulins konsert, »den svenska violinkonserten»,
beredde ännu en gång framgång åt en svensk
violinist, Ivan Ericson, som var en ny
bekantskap för Konsertföreningens publik.
*
Nästan en månad efter Konsertföreningens
sista konsert för spelåret rådde en trängsel
utanför Konserthuset som annars endast på
andra platser när någon filmidol väntas.
Det var också en enastående sådans vän och
en själv genom filmatiskt gästuppträdande,
grammofon och radio världsbekant dirigent
som en stockholmsk konsertbyrå fått att för
en kväll leda »Konsertföreningens utökade
orkester», såsom angavs på det genom sin
läckra praktutstyrsel överväldigande
programmet. T pauser och efter slutnumret
gnistrade ett fyrverkeri av kamerablixtar
riktade lika mycket mot Leopold Stokowski
själv som mot den publik som kunnat kosta
på sig nöjet att se och, för all del, även höra
Honom. Att se sina lika lyckligt lottade
medmänniskor och själv bli sedd — det var också
en mer än vanligt väsentlig ingrediens i denna
kvälls evenemang. Vad en i luften liggande
utommusikalisk sensation även för en
sakintresserad kan verka distraherande och
minska mottagligheten för det som vid en
konsert borde vara huvudsaken, musiken.
Men se, han anför inte bara utan partitur,
men också utan taktpinne, den elegant,
ynglingalikt smärte silverhårsmannen med de
smala vita händerna, vilkas pekfingrar skjuta
taktpreciserande fram. Jaså, det är Bach,
Toccata och fuga, d-moll.
Det var under detta av Stokowski skickligt
transkriberade Bachnummer, som förut är
känt från grammofoninspelningar med hans
Philadelphiaorkester, som om de blixtsnabtit
kommenderande rörelserna än med den ena,
än med den andra handen dragit ut
knapparna till orgelregister; orkestern blev en brusan-
Raoul Koczalski.
de orgel med sin genom häftigt kontrasterande
klangfärger klarlagda polyfona stämföring.
Monumentaliserad kammarmusik har visst
någon kallat Brahms symfonier, men nog
våldförde sig dirigenten på det
kammarmusikaliska elementet i symfonin n:r i,
c-mol!, genom att låta den spelas med dubbelt
så många blåsare som föreskrivits — en
åtminstone för Konserthussalens akustik
obehövlig förstärkning. Enstaka detaljer
fängslade, särskilt vissa om Nikisch erinrande,
ibland alltför långt gående
tempomodifikationer, som föl-beredde symfoniska
stämningsomslag eller stegringar. Om de som känna
och älska verket stundtals dock lyssnade något
förstrött denna gång, berodde det nog inte
bara på de yttre omständigheterna.
Oundvikligt inställde sig jämförelsen med den
första av de två gånger symfonin spelades
under den egentliga säsongen: de stora
linjerna, den inre monumentaliteten framhävdes
inte nu lika betvingande som under Bruno
Walter. Alldeles säkert är att sista numret,
slutscenen ur »Valkyrian», med
eldbesvärjelsen, ej blev någon klanglig eldfest; hur skulle
det förresten varit möjligt i sådant numera
blott för Biergartenkonsert passande
arrangemang, med Wotans avsked blåst av basuner?
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0491.html
