Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - J. C. Linnerhielms naturskildring och dess förutsättningar. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örjan Lindberger
Så yttrade sig sin tids stora orakel ännu
på 1760-talet i England, det land som hade
de äldsta traditionerna när det gällde
naturkänslans odlande. På botten låg ett
gammalt sunt bondförstånd, men det var stärkt
av århundradets allmänna tendens att
sätta människan i hennes egenskap av
nyttig samhällsvarelse i centrum. Det är
i själva verket inte förrän tätt inpå nästa
sekel, med Wordsworths genombrott 1797,
som en annan natursyn slår igenom i
litteraturen. Något tidigare hade den brutit
fram i konsten och långt tidigare hade den
förberetts. Men 1797 är det avgörande
året.
1797 utkom även hos oss det första verk
som medvetet och konsekvent tar avstånd
från alla matnyttiga synpunkter på naturen
och nästan helt från alla nyttiga, Jonas
Carl Linnerhiélms Bref under resor i
Sverige. Boken utgavs anonymt; Linnerhielm
var raka motsatsen till en djärv och resolut
natur. Likafullt måste han betecknas som
en genombrottsman. Som Otto Sylwan
antytt tycks Johan Stenhammar, vår förste
fotvandringsentusiast, ha påverkats av
Linnerhielm i sitt val av sevärda platser.
Sommaren 1800 reste i Linnerhielms spår
en Linköpingsbo, Johan Agrell, via
Kinne-kulle och Trollhättan till Göteborg. Agrell
var föreståndare för ett salpeterkokeri,
ungkarl och sällskapsbroder, och hans litterärt
sett visst inte värdelösa skildring rör sig
delvis i den komiska resebeskrivningens
stil. Icke desto mindre var det Linnerhielm
han såg som sin mästare; titeln på det i
Nordiska Museets arkiv bevarade
manuskriptet lyder helt anspråkslöst Bihang till
Kongl. Secret. Linnerhjelms Bref om Sverige.
Att Agrell livligt insett det nya i dessa
framgår av vad han säger om sig själv och
sin kamrat: »Wi voro Philosopher af en ny
sect; wi reste ej för at känna menniskor,
dem wi kunde träffa nog i wår hembygd,
utan endast hus, Byggnader, Berg, dalar,
Sjöar, floder och sådant som ej gärna kan
transporteras utan man måste resa och
bese på stället.» Tydligen var tiden mogen,
när Linnerhielms första samling resebrev
kom.
Bref under resor i Sverige är ett i hög
grad tidstypiskt verk. Detta förtar inte
dess charm; det var en rik och intressant
tid. Där saknas inte heller en viss
personlig doft, men den är lätt och flyktig och det
är svårt att få den att framträda isolerad.
Linnerhielms biografi ger i och för sig
knappast tillräckliga utgångspunkter för en
analys av hans verk. Doktor Harald
Schiller har i sin akademiska avhandling1
sökt komma fram på den vägen. Han har
lyckats finna en mängd värdefulla
släktpapper i det väl bibehållna arkivet på
Olivehult, den egendom som tillhörde
brodern Gustaf Fredrik Linnerhielm, och
han har tecknat ett detaljrikt och levande
porträtt av Jonas Carl med den närmaste
familjen som bakgrund, men den därpå
följande karakteristiken av dennes
produktion svarar inte riktigt mot upptakten
i boken. Synnerligen händelserikt var Jonas
Carl Linnerhielms liv i varje fall inte. Han
föddes 1758 som andra barnet till en adlad
biskopsson. Fadern var ämbetsman och
godsägare, Jonas Carl blev ämbetsman och
godsägare. Modern dog vid hans födelse,
och vården av gossen anförtroddes närmast
åt kvinnliga släktingar, som tyckas ha
klemat bort honom rätt mycket. Det veka
och osjälvständiga drag och den
vankelmodighet, som ständigt röjas hos honom,
torde ha sin grund i barndomens
upplevelser, påpekar Schiller. Efter studier i
Lund inträdde Linnerhielm 1777 som
tjänsteman i krigsexpeditionen, där han
kvarstod till 1796 med diverse avbrott för
resor i Sverige och för att hjälpa fadern
med skötseln av gården Ebbetorp. Hans
stora dröm att resa utomlands blev det
aldrig något av. Den något sträve och
1 Jonas Carl Linnerhielm. Stockholm, Albert
Bonniers förlag, 1939.
450
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
