Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - J. C. Linnerhielms naturskildring och dess förutsättningar. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. C. Linnér hi el m s naturskildring
Upsala, sedt från Skogen åt Södra sidan. Juli 1786. Akvarell.
horisonten står klar. I förgrunden spelar
strömmens ljusblå rörlighet, förstärkt av
ett livligt moln till vänster ovanför
brolinjen, och till höger lyser ett rött tak.
Eller han målar Uppsala från söder. Det
är en morgon i juli. Skuggan, som faller
över vägen i förgrunden framhäver hur
intensiv solen är över slätten, där det
ljusröda slottet ligger ensamt på sin ås under
en vitaktig himmel. Här lika väl som hos
Girtin eller Elias Martin har det
topografiska objektet blivit ett moment i
färgspelet över landskapet, underordnat »den
allmänna Harmonien». Stundom utnyttjar
Linnerhielm också likt Martin speglingarna
och skuggorna i vattnet. Så i det här
avbildade landskapet från Karlbergsbommen
med betande kor. Han har undvikit att
placera dem i förgrunden, där finns i
stället några stänger —■ bommen? — och
deras lätta skuggor.
Linnerhielms naturkänsla har utan tvivel
fått sitt bästa uttryck i akvarellerna. I
hans prosa finns inte samma direkthet, fast
man ofta känner igen alldeles samma syn
på landskapet. Han talar om hur Vättern
»emottog aftonluftens harmoniska färger»
eller hur en ström i Bergslagen »emottog
de gröna skuggor, som sänkte sig ned från
björkar och andra träd». När solen bryter
fram efter ett regnväder på den av
Linnerhielm inte högt skattade västgötaslätten,
skriver han: »Och jag såg huru ljuset och
luften kunna af de simplaste objecter
formera vackra taflor.» Det är ett resultat av
Elias Martins lärdomar om naturens
skönhet »i de ringaste delar». Men det är inte
åskådligt.
Å andra sidan får man givetvis akta sig
för att genomgående betrakta Linnerhielms
resebrev som ett slags blekta kopior av
hans akvareller. De ha inte uppstått så,
utan de äro skrivna j ämsides med målandet
och med delvis andra syften. De äro först
och främst brev till brodern Gustaf Fredrik.
Denne var mycket topografiskt intresserad
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
