Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rousseau och Karl Marx. Ett försök till jämförande karakteristik av deras kultur- och samhällslära. Av Erich Wittenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rousseau och Karl Marx
Ett försök till jämförande kar akteristik av
deras kultur- och samhälls lär a
Av Erich Wittenberg
tidens och den tyska idealismens grundtankar.
I Edvard Gans fann han därvid en genial
lärare som, själv intimt förtrogen med
1700-talets ideer, kunnigt och samvetsgrant
införde honom i arbetarfrågan och dess
betydelse för hela samhällslivet. Men mera
väsentligt är att 1800-talets historiska
utveckling, som Marx med öppet sinne följer, har
bestämts av motsättningen mellan auktoritet
och frihet: dess problemställning är i stort
sett 1700-talets. Demokratien, som den unge
likaväl som den äldre Marx principiellt
bejakar, kämpar sig småningom fram till seger.
Men vid sidan av sin gemensamma
inställning till 1700-talet stå Rousseau och Marx
såsom människor varandra nära. Bådas väsen
kännetecknas av den starka spänningen
mellan känsla och förnuft, som för dem under
hela livet aldrig utlöses. Verk och personlighet
stå hos Rousseau och Marx i intim
växelverkan, bådas litterära verk växa fram ur
upplevelsen, ur deras sympatifyllda
iakttagande och tolkning av den moderna
erfarenhetsvärlden. Rousseau liksom Marx tillhörde
genom födseln borgardömet, den förre
stammar från hantverksklassen, den senare från
den bildade medelklassen, det vill säga de
tillhöra själva icke det samhällsskikt, vilket
deras senare livsverk kom att gälla.
Både Rousseau och Marx äro i sin
livsföring utpräglade individualister, i yttre
oberoende ha de ensamma följt den väg, som
deras samvete föreskrev dem. I sina
Feuer-bachsteser vänder sig Marx, i
överensstämmelse med Rousseau, med skärpa mot den
materialistiska miljöteorien. Liksom Marx
fann sig Rousseau heller aldrig i det bestående
samhällets förhållanden utan levde den store
individualistens ensamma liv.
Rousseau och Marx äro i sitt hjärtas djup
idealister. Det ideella grunddraget i Rousseaus
läggning framträder starkt i hans djupa
behov av vänskap, i hans längtan efter
deltagande förståelse för medmänniskornas sorger.
EN MODERNA VÄRLDEN är
fylld av djupa motsägelser. Förnuftets stränga
fordringar stå i skarp motsats till den varmt
uppflammande känslans krav. Det väldiga
uppsvinget inom industri och teknik, handel
och samfärdsel motsvaras icke av ett
moraliskt framåtskridande, människorna ha innerst
inne förblivit främlingar för varandra, tron på
möjligheten av en allmänt bindande
normativ etik hålla de på att förlora, och därmed
också förhoppningen på idealens luttrande
kraft. Pascals bittra utsago äger även för oss
oförminskad giltighet: »Det finns nästan
ingenting rätt eller orätt, som icke ändrat
natur med väderstrecken. Tre graders
polhöjd kullkastar hela juridiken. En meridian
bestämmer över sanningen.»
I vår strävan mot en djupare mening i
tillvaron, mot en förnyelse av samhälle och
kultur kunna Rousseau och Karl Marx ge oss
värdefull ledning. Ty de ha såsom betydande
representanter för adertonde och nittonde
seklens andliga liv med skarp blick sett
motsättningarna i den nya tidens livsformer och
visat på en väg att övervinna dem. Därför
är det givande att undersöka dessa två mäns
liv och verk i deras betydelse för nutiden.
Rousseau och Marx ha starka rötter i
adertonde århundradet. Bakom Rousseaus
pedagogik står Lockes uppfostringslära, bakom
Rousseaus samhällslära hans tidsålders
naturrättsliga tänkesätt, bakom hans
religionsuppfattning upplysningstidevarvets deism. Även
Karl Marx är djupt förankrad i upplysningen.
Hans far, en glödande beundrare av Rousseau
och Voltaire, uppfostrade honom i dessa
förebilders anda. I skolan fick han känna en frisk
fläkt av upplysningstidens atmosfär, och till
den bekände han sig också obetingat i sin
abiturientuppsats. För folket i hans hembygd
var ännu den frisinnade andan från den
franska regimens tid ett levande minne. Under
sina studieår hade Marx möjlighet att ingående
klargöra för sig sin ställning till upplysnings-
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
