Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns samlingar och Zornmuseet i Mora. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Z o r n s samlingar och Zorn museet i Mora
Carl Larssons »Karin i röd sjal», som
köptes på en utställning i Mora 1906, är väl ett
av de fullödigaste exemplen på denna art
i Carl Larssons måleri.
Ett särskilt intresse tilldrar sig
beställningarna. De gällde antingen, som redan
sagts, ett bestämt motiv, som Zorn ville ha
avbildat, eller också voro de fullkomligt
eller så gott som fria. Carl Larssons »Vid
spegeln» beställdes för att animera
konstnären att måla naket. Han har själv
beskrivit hur nervös han var, innan han fått
Zorns gillande.
Vid utställandet av en dylik samling
av-olika slag och storlek och halt är den
moderna museitekniken en stor hjälp. Inga
stora salar med komponerade väggar, eller
långa gallerier, utan skärmväggar som
lämpa sig individuellt för olika verk eller
grupper av verk som passa varandra, där
sidoljus och direkt ljus, halvdunkel och
starkt ljus kan portioneras ut efter
konstverkens behov. Samlande effekter får man
plats till på fondväggar eller bredare
obrutna skärmväggar. I Zornmuseets
konstavdelning en trappa upp är Carl
Larssonväggen det stora numret, där
originalmodellerna till relieferna för Fiirstenbergska
galleriet omge en stor studie, »Evas dotter»,
och en mindre skiss och etsningar fylla ut
omgivningen. Den storslagna
kompositionen, en av de intressantaste i svensk
monumentalkonst, som tyvärr ej blivit utförd
i verkligheten (men
vars alla ingredienser
finnas i Göteborgs
museum), illustreras
i Zornmuseet av Carl
Larssons etsning av den tänkta väggen
(gåva vid Zornmuseets öppnande av
Thorsten Laurin).
Bland dem som äro bäst representerade
märkes Bruno Liljefors. Prins Eugen
företrädes av en utsökt oljemålning »Finnboda
slip», gåva till Zorn på hans 60-årsdag,
medan hans kända målningar med
Moramotiv sitta kvar i Zorngården.
Självfallet äro Zornlärj ungarna från
Konstnärsförbundets skola representerade med Ernst
Kiisel och Harriet Sundström i spetsen, och
bland andra av hans yngre samtida lägger
man märke till Rickard Lindström och
Helmer Osslund. Bland utländska mästare
finna vi Rodin, representerad av fyra
akvareller och »La main de Dieu», Sorolla,
Ramon Cassas, Besnard och Max
Lieber-mann, alla nära vänner till Zorn och av
honom högt skattade kamrater. Bland dessa
finna vi också Kaj Nielsen, med vilken
Zorn hade mycket nära förbindelser under
sina sista år. Zornmuseets arkiv har t. o. m.
brev, som visar hur de korresponderade
om arbeten som Nielsen var sysselsatt med.
Av svenska skulptörer finnas verk av
Hasselberg och Christian Eriksson.
Vindsvåningen är avsedd att bli ett
modernt textilmuseum, helmörkt med
konditionerad luft, medan källarvåningen är
beräknad för tavel-, bok- och
arkivalie-magasin samt en studiesamling av
Dalarnas allmogekonst, ordnad så att de olika
yrkena komma till sin
rätt och så att det rika
materialet i
Gammelgården får en
vetenskaplig belysning.
Silverfat av Peter Henning, Stockholm.
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
