Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Agnes von Krusenstjerna i exilen. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig A hl gr e n
ett tungt och komplicerat blodsarv som ska
få sitt motsättningsfulla ackompanjemang.
Det är den »bräckliga farkostens» värnlösa
offer, vars exil ska sättas i ord:
På natten låg jag vaken och lyssnade till vågornas
sorl. Jag blev själv ett med dessa oroliga mörka
böljor. Jag sjönk ned bland dem, slungades upp på
fräsande vågkammar och dök in i svarta djup.
Himlens ljusa och mörka skyar speglade sig i mig, vinden
drev mig maktlös framåt eller kastade mig tillbaka.
Jag längtade efter en strand att sjunka in mot eller
en klippa att vila på, men jag fann ingenting.
Då grät jag, därför att jag inte hade något fäste.
Den unge Geijer hade äran, framtiden,
hoppet om en professur, sitt färska blod och
liberala aningar. Det var den klippa som
vikingen räddade sig upp på och sedan gled
ned från, efterlämnande en minnesplakett.
Den Geijer som passerat middagshöjden såg
i stället Gud. Dessa två möjligheter skulle
inte stå Tonys författarinna till buds.
I sina roman verk efter Tony-följden bygger
den till sinne och social situation
landsflyktiga Agnes von Krusenstjerna två
gigantiska monument, vilka båda avteckna sig
mot exilens himmel: Fröknarna von Pahlen
och den ännu oavslutade serien Fattigadel.
Så har det bisarra kvinnosamhället på
Eka gård i Småland rent utopisk karaktär
och tolkar den landsflyktigas behov att skapa
om fosterlandet efter sitt eget fågelfria
kynne, så att emigrantskapet upphäver
sig självt. I denna avsikt utvecklas en
lidelsefull könsfilosofi. Den bär icke alltid
verklighetens men alltid den byrggande drömmens
prägel. Mot den spröda idylltonen i dessa
bleka fresker kontrasteras den flamländska
musten och en nästan sataniskt
persiffle-rande virtuositet i de satiriska genrebilderna
från krigsutbrottets Stockholm; det är de
senare polemiken och bråket alltid rört sig om.
Dessa distinktioner bör hållas klara.
Det är intressant att de subtilt »utopiska»
tomerna VI och VII av Fröknarna von
Pahlen, Bröllop på Ekered och Av samma
blod, där konturerna till kvinnosamhället i
Småland börjar avteckna sig, enligt en
efterskrift till verket, ha författats på Adelsö
i Mälaren och i Stockholms vanda
förhållanden. Ty om författarinnans så gott som hela
produktion i övrigt gäller att den tillkommit
på olika platser i utlandet, i Grekland, i
franska Savoyen, i Spanien (före 1936), etc.,
och dit hör de fyra hittills (hösten 1939)
utkomna delarna av den självbiografiskt
betonade, på varje idealiserande moment blot-
tade Fattigadel-serien. Även här gäller exilens
lagar. Då Agnes von Krusenstjerna skriver
hemma i Sverige har hon för att kunna andas
byggt sig en överrumslig värld av diktat liv,
medan mod, ja mer än mod, diabolisk lust,
att skildra wie es eigentlich gewesen fått
makt med henne i landsflyktens oaser, i de
lummiga trädgårdarna kring Annecy-sjön
eller på Malagas vinstänkta redd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
