Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nils Dardel. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils D ar d el
är värt att nämna vid sidan av Arosenius’
klassiska Kattresa. Det finns inte bara
sötma i hans barnbilder utan också ett djupt
och kärleksfullt psykologiskt inträngande.
Som porträttör är Dardel mycket
produktiv, mycket ojämn och i sina
»Sternen-stunden» ojämförlig. Med sin högspända
konstnärliga ambition har han lyckats bäst
då han tolkat män och kvinnor av den
»andlighet», som tillhör den nyssnämnda
definitionen på geniet. Bilden av August
Brunius på dödsbädden med sin underbara
fjälluft av intellektuell renhet hör till de
klassiska, likaså den nordiskt hurtiga och
Per Gynt-aktiga bilden av den norske
lyrikern Olaf Bull. Violinisten Birger Crug
har blivit till en symbol för till bristning
spänd konstnärlig lidelse, en sentida släkting
till Ernst Josephsons Strömkarlen.
Konstnären Georges Papazoff — det lurviga,
jordbundna geniet från Balkan. Georges
Lewin på dödsbädden — en studie av det
på en gång fula och patetiska i
förvandlingen, i släkt med Rembrandts Anatomi.
Till de tidigaste fullträffarna i detta
galleri av betydande
människoframställningar hör bilden av Martin Koch med
den geniala, lätt dimmiga blicken och det
yviga håret och skägget. Det berättas att
Dardel vid deras första sammanträffande
•— »för man måste ju vara artig och säga
något» — apostroferade den djupborrande
samhällssatirikern: »Herrn ser ut som en
klosettborste». — »Tack,» svarade Koch
hjärtligt, och vänskapen var grundlagd.
Den sista fullträffen är det just i dagarna
utförda porträttet av hans vän Erik
Lindorm, sprudlande av naturkvickhet och av
sinnesyran hos den Dionysos, som var bror
till Apollon.
Som arbiter elegantiarum bland våra
målare har Nils Dardel haft att utföra en
hel del porträttbeställningar av
societets-betonad karaktär, och han har ofta lyckats
att i skalet av silverlamé och hudcremer
gjuta in en ande av vänlighet och spirituali-
Edita Morris. Teckning. 1938.
Fru Edita Morris.
tet hos sina dammodeller med deras
svan-halsmjuka armar, deras fulländade make up
och deras själfulla ögon, »stora som
Runde-taarn». Hans bästa saker i denna vanskliga
genre äro mästerverk, hans sämsta
likgiltigt skönmåleri.
Men samtidigt med dessa skildringar av
»the upper ten» har han med gammal
trofast kärlek sökt upp de ringa i världen, det
fattigaste bland det fattiga, folket i de rika
och solvarma medelhavsländerna. Hans
vintervistelser i Nordafrika ha givit rika
skördar av figurstudier både i teckning och
akvarell, där han med större intensitet än
någonsin skildrat de små depraverade
beduinbarnen och de unga männens praktfulla
bronskroppar, men kanske allra hälst och
intensivast de värkbrutna åldringarna, som
mitt i solskenet leva i sällskap med den
skugga, som i det sista står vid sidan av
såväl Publius Pulcher som daglönaren. Rent
gripande äro bilderna av en blind gumma
på Capri eller den serie av tolkningar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
