Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Originalitet och efterbildning. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruben G: s o n Berg
Låt oss tänka efter! Vad betydde det, att
Runeberg skrev Idyll och epigram? Att en
stor diktcykel skapades på svenskt språk,
där några få dikter äro likgiltiga, många
betydande och några mästerverk. Den var alltså
en stor vinst för den svenska litteraturen.
Hade Runeberg icke vågat imitera och
efterbilda Serbische Volkslieder, skulle hans cykel
aldrig blivit skriven. Idyll och epigram ägde
den avgörande litterära egenskapen stilens
ursprunglighet. Den var icke hans egen
språkstil — någon sådan hade han inte ägt förut —
den var en stil som han tillägnat sig, erövrat,
en stil som vart det kongeniala uttrycket för
hans känslor och tankar, en stil som han
utvecklade och som gjorde honom till en av sin
tids språkliga stämmare i vår litteratur. Han
hade brukat utifrån givna former såsom
råämnen för egna försök till nyare, skönare
gestalter, som Atterbom uttryckte det.
Heidenstam har berättat, att Hans Alienus
en gång steg ombord på ett odäckat långskepp,
där vitklädda kvinnor stodo längs relingarna
och sjorngo. Fartyget stävade ut mot havets
öppna synrand. Då vaknade inom honom en lust
att nita fast sin hänförelse i ord så att
människorna intill sena tider skulle kunna
återuppleva denna allenastående natt på havet
och betrakta den med hans ögon. Han grep
en lyra på roddarbänken, slog an dess strängar
med plektern och sjöng. Då han tystnat, sade
en av kvinnorna: Din sång började med
följande ord:
Slösande Zevs du bräddar
havets bäcken med purpurvin,
mäktar dock icke återväcka
bleknande dagen till liv.
Nu blev det mörkt.
Han invände: »Jag är inte tillfreds med orden:
Nu blev det mörkt. De äro klumpiga och
platta och måste uteslutas för att inte skämma
det hela.» Den stränga kvinnan svarade: »Den
första raden om den slösande Zevs har du
omedvetet stulit av Homeros. Den andra
raden om havet och vinet har du stulit av
Pindaros. Den tredje och fjärde raden om
den bleknande dagen har du stulit av Sapfo.
Den sista raden däremot, som du säger
skämmer det hela, har du själv lagt till.» — Då
insåg Hans Alienus, att han icke tvingat
åhörarinnorna att se med hans ögon utan att
han i stället sett med andras.
Han misslyckades icke därför att han
efterbildat, utan därför att han icke lyckats skapa
något högre och större än vad föregångarna
diktat.
612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
