Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett nyordnat landsortsmuseum. Västergötlands Fornminnesförenings museum i Skara. Några aktuella museisynpunkter. Av Marita Lindgren-Fridell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marita Lindgren-Fridell
Introduktionsavdelningen.
ögon och sedan sade han, mera till sig
själv: »Dött, nej — men det ligger inte hos
museet, utan hos Er.» Och så pekade han
på mig. Och jag kände mig enkel och
genomskådad. I viss mening hade han
naturligtvis rätt. »Museerna får inte göras så
levande, att besökarna besparas att vara
det» (Romdahl).
I Västergötlands museum i Skara,
vilket under det senaste året nyordnats
under ledning av landsantikvarie Gunnar
Ullenius, får i varje fall knappologen
en ordentlig bakläxa. Landsantikvarie
Ullenius har tidigare som bekant ordnat
»Sveriges modernaste museum» i Luleå.
Att göra ett nytt museum och där
tillämpa alla moderna museitekniska
finesser är inte hälften så svårt som att pressa
in dessa finesser i en gammal
museibygg-nad, vilket ju skett i Skara.
Det är två synpunkter som kan läggas
på ordnandet av ett museum: en
pedagogisk och en konstnärlig. Att tillgodose
exempelvis den första är inte så svårt.
Pedagogen tornar upp så mycket stenyxor,
kartor och tabeller han kan, och slår sig
sedan belåten ned. Den konstnärlige plockar
ut de vackraste och brokigaste och
ståtligaste sakerna och gör ett tjusande
stilleben, utan några baktankar på
undervisning. Om det alltså är klart att först en
god blandning av båda dessa egenskaper,
väl avvägda, ger ett levande museum, så
har idealet nära nog nåtts med
Skaramuseets omordning.
Museet måste vara roligt, inte
påträngande och inte fyllt av några
sensationsockran-de effekter. Redan på Svenska historiska
Minnesutställningen i Philadelphia 1938
arbetade landsantikvarien Ullenius med de
museitekniska arrangemang, vilka nu
omsatts i landsortsmuseets ram, med dess
rikhaltiga och disparata material. Museet
skall alltså undervisa utan att trötta. Det
gäller att lägga undervisningen så, att
allmänheten kommer tillbaka. Hur går nu
det till?
En gammal dam stod inne i det lilla rum,
som kallas »kapellet», ett mörkt litet
»tittin» med ljusa väggmontrer fyllda av
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
