Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett nyordnat landsortsmuseum. Västergötlands Fornminnesförenings museum i Skara. Några aktuella museisynpunkter. Av Marita Lindgren-Fridell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marita Lindgren-Fridell
Medeltida altar e med altar skåp
och antependium (Vadstenaarbete).
kvinnornas händer och brännas i sin
primitiva ugn. Och i montern nedanför ligga
just krukskärvorna, vars oansenliga små
bitar vi annars inte ägnat mer än den
flyktigaste uppmärksamhet. Bilderboken
fortsätter så med bronsålderns
kultprocessioner med glimmande solhjul och vridna
lurar, yxgjutning och vävning. Djärvast
och stilfullast vecklar järnåldersscenerna ut
sig. Stolta drakskepp, som brusa till havs
på ystra vågor. Man snidar drakslingor och
reser runstenar.
»Introduktionsrummet» borde vi kanske
tittat på först. Det utgör ett sådant där
litet rum, där besökaren får en liten
andlig puff, där han stimuleras att fortsätta.
Här ges nämligen i bild en
sammanfattning av Västergötlands natur och kultur
uppifrån Tivedens skogar ned till Askims
härad nere vid havet. Mitt i det mörka
rummet lyser och glimmar det stora glas-
underverket, en stor glasrelief karta av
landskapet, utförd i Orrefors, med
praktfulla färger, mörk purpur, orange,
guldockra och ultramarin. Den är belyst
underifrån och bildar ett ljuscentrum i rummet.
Och från slingrande vattendrag och vägar,
städer och kyrkor på kartan lyfter man
blicken mot »ljusbilderna» i väggarna.
Slott och kyrkor, bondgårdar och
ättebackar i en väl utvald bildserie, som
ordnats av bibliotekarien Sam Oven Jansson.
Den sal, där den västgötska
allmogekonsten utställts, är stor och ljus.
Frånvaron av montrer är här välgörande.
Möbler av skilda slag ha hållits samman i
grupper utmed väggytorna. En diskret och
sober ornamentik dekorerar skänkdörrar
och klockfoder och utgör jämte det
verkningsfulla karvsnittet i skrin och
knallekistor den mest karakteristiska utsirningen.
»Jag tål Intet att Du står fåfäng utan sök
Wila», står det på en hederlig allmogestol.
Men vi lyda inte dess vänliga uppmaning
utan fortsätta in i det lilla rummet intill
med allmogetextilier. I motsats till
möbelsalen ligger den delvis i mörker. Den
tämligen diffusa belysningen ger djup och
värme åt vepor och vävnader, som
uppmonterats med långrock och nystvindor
som avbrytande element. I rummets fond
lyser som en glad färgklick
Toarpsdräkter-nas varmröda dräktdelar.
Egentligen är det andra våningen i
museet som fått den mest genomgripande
omvandlingen. Förr vandrade man här
genom den ena stora ljusa salen efter den
andra. Nu växlar stora salar med små rum,
och likaså observerar man variationen
mellan ljusa och mörka salar. Här är ett
drag i de moderna museiprinciperna, vars
betydelse ur såväl pedagogisk som
konstnärlig synpunkt inte får underskattas. Det
måste, helt omedvetet för museibesökaren,
skapas en rytm, en omväxling, som håller
intresset vid liv och stimulerar på nytt.
Museibesökaren är en flanör och han vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
