Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ett nyordnat landsortsmuseum. Västergötlands Fornminnesförenings museum i Skara. Några aktuella museisynpunkter. Av Marita Lindgren-Fridell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marita Lindgren-Fridell
Guldkalk. Skänkt till Skara
domkyrka av Erik Soop.
rummet på sin enhetliga sockel. Det bör
inte bekymra oss, att vi inte ser dem,
exempelvis den majestätiska Guds moder
från S:ta Maria kapell på Läckö, i skarpt
ljus, ty den mjuka skymningen här har
till mål att göra träskulpturen mindre
»avklädd» än vad den ter sig i dagsljuset.
Eftersom den var ämnad att ses i
färgskrud och förgyllning, vilken nu i allmänhet
fallit bort, ger skymningen en barmhärtig
och vacker miljö.
Och musiken? Den nyfikne har redan
listat ut att högtalaren ser ut som elektrisk
armatur och att tonerna emanera från en
inbyggd grammofon, som automatiskt
växlar skivor. Att använda inbyggda
ljudaggregat har ju på en del håll i utlandet
kommit i bruk. Meningen är ju att väcka
vissa associationer, att liva och variera.
Nästa rum ligger ljust och solbadat.
Genom några enkla men praktiska
arrangemang har man byggt upp ett litet
kapell med inbyggda montrer med
allehanda smärre kyrkliga dyrgripar. Annars
domineras rummet av den
järnsmides-försedda Götlundadörren med sin järnaln
och sin ödmjuka dedikation: »Anund ristar
detta. Jungfrun är min ro. Evigt ung
övervinner hon min sotdöd. Anund är mästare
härå.» Vidare några av de mera unika
medeltidsmöblerna, Edåsakistan och
Sun-taksstolen med sitt grinande djurgap. I
grannskapet till några andra träsniderier
står en hög och sträng herre, en Johannes,
bättre känd under namn av »kornguden i
Vånga». Ännu så sent som 1826 buro
bönderna bilden omkring på åkrarna för
att tillförsäkra sig god äring. Nu ser han
ut att längta tillbaka till sitt »friluftsliv»,
eller kanske skulle han inte ha något emot
att få ringa i Skara domkyrkas
primklocka, intill vilken det står den ovanliga
uppmaningen: »Ni får gärna ringa i
klockan ...» Ett litet pedagogiskt drag!
Högreståndsavdelningens möbler och
småföremål ha fått luft och ljus och gott om
utrymme kring sig. I några glasmontrer
lysa som glada färgstänk porslin, fajans,
glas och småkuriosa. Stramheten i
möbelgrupperna utmed väggarna bryts av den
gobeläng eller en bit målat tak, som på
en skärm hänger ut från väggen över
möbelgruppen. Det lilla »mörkrummet»
med högreståndstextilier och silver har
till fullo utnyttjat samma idé, som först
mötte i kyrkotextilrummet: skyltfönstrets
och i viss mån den moderna reklamens
ideer. I detta tämligen lilla rum lyser en
monter cinnoberröd bakom blänkande
silverpjäser, den i stadens historia ryktbara
Billstenskannan, drivna barockfat och
bägare, tungt och förmöget bordsilver,
snusdosor och supkoppar. Strax intill är
nästa monter neddämpad till mörkare rött.
Det är tennmontern. Mot en ljus röd fond
skulle tenntallrikar och välkommor sett
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
