Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Leendet. En psykologisk studie. Av Jakob Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L eendet
Teckning’ av Fanny Bråte.
liknande tidigare till sin natur mera allmänna
och obestämda fysiska lusttillstånd.
Innan vi gå vidare, vore det kanske på
sin plats att som hastigast avgränsa leendet
från skrattet. Vid båda är det samma
muskler, som äro verksamma, ehuru vid skrattet
betydligt kraftigare. Sannolikt medverka
därvid även flera muskler än vid det förra.
Alltifrån Darwin och till Dumas tillägges
ljudandet såsom en viss kvalitativ differens. Så
mycket egendomligare synes det då, att många
anse leendet som antingen ett förstadium till
skrattet eller så att säga ett diminutivum av
detsamma.
Mig synes det dock, som om det framför
allt är en kvalitativ differens mellan dessa
båda emotioner. Det är fråga om upplevandet
av två alldeles olika medvetenhetsinnehåll.
För det andra torde ljudandet ej böra
betraktas enbart som en ökad utstrålning av
överflödande nervenergi i enlighet med
Darwins första princip, ehuru man måste medge
att ett visst anatomiskt berättigande kan
föreligga för ett dylikt betraktelsesätt. Man
bör även taga hänsyn till ljudandets
inflytande på centrum såväl förmedels hörselorganet
som ock genom kroppens egna sinnescentra.
Då förstår man, att medvetenhetsinnehållet
måste vara även kvalitativt olika. För det
tredje är det utvecklingshistoriskt så pass stor
differens mellan leendet och skrattet, trots
det att förmåga av ljudande är tillstädes
redan i födelseögonblicket, medan skrattet ej
iakttagits förrän efter cirka 3 månader, att
man även därur bör kunna få tillräckligt stöd
för författarens uppfattning om den
kvalitativa differensen mellan leende och skratt.
För det fjärde förutsätter skrattet en
föreställning vilket, enligt det föregående, leendet
ej gör.
II.
Leendets anatomi och fysiologi.
Redan Ribot har framhållit att »aucune
forme d’émotion ne peut exister sans
élé-ments physiologiques».
Leendet är, i olikhet mot en hel del andra
psykofysiska fenomen, en »reversibel
reaktion». Vad som menas härmed torde bäst av
allt framgå av Berillons experiment. Berillon
framkallade hos hypnotiserade medels en
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
