Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur årets lyrik. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur årets lyrik
Av Olof Lagercrantz
-___/ JiUR KÄNNS DET att vara
författare just nu, plågas inte författare som
andra, kanske mer än andra, av den smygande
meningslösheten i den egna verksamheten, av
att försöka försvara med ord vad andra
försöka försvara med vapen eller tro att de
försöka försvara?» — I en intervju i Dagens
Nyheter ställde Barbro Alving den frågan till
Karin Boye och fick detta ädla och geniala
svar: »Nej. Om man över huvud taget tror
att ens författarskap har någon uppgift, så
har det en än större uppgift nu. Jag menar
inte att man betyder mycket. Men det man
betyder, det betyder man mer nu än
någonsin.»
Så är det. Vad dikten betyder, betyder den
nu mer än någonsin. Den är inte en lyxvara
som i en svår period kan undvaras. Den är
själva livet, det oförstörbara och heliga, och
där den får verka tänder den nytt liv, skapar
lugn och tillförsikt, hur vidriga än de
förhållanden är som omger oss.
Det är därför med en alldeles särskild känsla
av tacksamhet som man denna höst griper
efter diktsamlingarna antingen de sedan länge
stått på ens hylla eller nyligen uppenbarat sig
på bokhandelsdiskarna.
Johannes Edfelt har sänt ut en ny
samling, som har den för honom så betecknande
titeln Vintern är lång. Edfelt är säkerligen en
av de egendomligaste diktare vi någonsin haft.
Det finns hos honom en orygglig konsekvens
som kan verka skrämmande. Med en lidelse
som inte känner några gränser varierar han i
dikt efter dikt ett enda stort motiv,
livsförnyelsens, den smärtsamma återfödelsens
motiv. Anslaget i hans dikter är ångestfyllt och
genomkorsat av skärande dissonanser. Han
betraktar med både fasa och betagenhet den
värld som omger honom. Bilden företer för
honom ett hopplöst virrvarr, där det inte
finns någon möjlighet att upptäcka någon
mening eller någon ledande princip. För att
rätt kunna skildra denna meningslösa tillvaro
tvingas diktaren att söka sig symboler och
termer från skyttegravskriget, från
avskrädes-högarna, från storstadens dunklaste gränder,
från sjukhusen, från alla platser som är vittne
till människans lidande och förnedring.
Granatskärvorna flyger kring, sårade människor
skriker och våndas, blodet utgjutes över
marken, alla ögon är blodsprängda, husen ser ut
som led de av tuberkulos, regnet är en
kallsvett över jorden, ja, till och med domher-
Johannes Edfelt: Vintern är lång. Sthlm, Bonnier. — Einar Malm: Pejlingar. Sthlm, Bonnier. — Helmer
Grundström: Detta år mitt land. Sthlm, Norstedt. — Helge Akerhielm: Vid detta hav. Sthlm, Bonnier.
Bertil Bul l-H e dl und: Illustration
ur »Vintern är lång».
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
