Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Filmkrönika. Av Herberg Grevenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filmen i spänd och hetsad storstadsstil som
en av ringrafflets besvikelser bränd och
hårdglaserad boxningsboss. Det hela kulminerar
mamoulianskt med en vild och vidunderligt
tagen tvårondersmatch i Madison Square
Garden, följd av knivskarpa dialoger och
uppträden i uttrycksfullt kala och kalla
korridorer och omklädningsrum.
Mot nya tider, en Sigurd Walléninspelning
efter ett manus av riksdagsman John
Sandén, är ett aktningsvärt försök att vidga
den svenska filmens ämnesdomäner. Det
gäller inte just det av mycken och
samvetsgrann perukmakarmöda präglade Svenska
Panoptikon från sekelskiftet, som man
inledningsvis åstadkommit och där Branting
(Victor Sjöström), Oscar II (Olof Sandborg)
och några dussin andra högtidligen framträda
i med inlevelse rekonstruerade miljöer.
Filmens tyngdpunkt och verkliga nyvinning
ligger i den avslutande skildringen av
unionskrisen och Karlstadsförhandlingarna med
Schanche som en teatermagnifik Michelsen.
Här kring konferensbordet, där man också
fängslas av Rune Carlstens orörliga Staaff-mask
med de vaksamt glidande ögonen, får
filmen både spänning och bredd.
Nytt och därtill intensivt filmatiskt stoff
bjuder också Valfångare, som i Anders
Henriksons regi och med Julius Jaenzon som
chefsfotograf under en energiskt utnyttjad
inspelningsexpedition till Södra Ishavet
verkligen ger glimtar av hårt arbetsliv och hårt
liv överhuvud. Ett gott arbete, som utan den
i och för sig fyndiga storyns dumbanala
tendens till moraliserande svart- och vitrandighet
skulle haft möjligheter att verka
uppfriskande äkta alltigenom.
Svensk kortfilm står högt. Harald Molanders
reportage från Stockholmsmötet mellan
de fyra nordiska statscheferna är i sitt slag
ett artistiskt mästerstycke, som från nykter
journalobjektivitet och trevlig krönikörton
plötsligt stramar till och får ett bildens
patos. Överlägset i sin ljusa och luftiga
sammansyn är Gustaf Boges kameraackompanjemang
till prins Wilhelms Sommarens
skär, ett spirituellt och ordmelodiskt kåseri
om roslagssommar och skärkarlsvardag i
Calle Schewens och Albert Engströms speciella
trakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
