Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustav III och Finland. Av Kjell Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav III och Finland
röra majoriteten av Finlands bildade
klass.
Det är mot bakgrunden av denna
situation, som vi böra betrakta Gustav III:s
första statskupp den 19 augusti 1772.
Tydligt är, att den unge kungen och hans män,
redan innan de hunnit till makten, under
ständerväldets dagar, satt omsorgen om
Finland som en av de förnämsta punkterna
på sitt program. Det är även
karakteristiskt, att Gustavs revolution 1772 i varje
fall planlägges från provinserna Finland
och Skåne. Det är frapperande med vilken
varm sympati stora delar av den yngre
finländska adeln under åren 1771 och 1772
följde den unge kungen från vanmakt till
seger. Detta framgår, som P. O. von Törne
senast påpekat, icke minst av ett studium
av medlemsförteckningen till den
högrojalistiska och storsvenska klubben
»Svenska Botten», existerande från slutet av år
1771 till mitten av 1772 och av vars drygt
hundra medlemmar ungefär trettio hörde
hemma i Finland.
Den gustavianska regeringens omsorger
om Finland blevo också påtagliga: de ha
även framhävts av en rikssvensk forskare
som C. T. Odhner och av den finsksinnade
J. R. Danielson-Kalmari. Det blev en
reformverksamhet av stora mått, som
målmedvetet inriktade sig på att genomföra länge
önskade förbättringar: att upphjälpa
Finlands rörliga och fasta försvar, att även
där få storskiftet i gång och få den s. k.
avvittringen genomförd. Den senare
innebar för kronan en noggrannare registrering
och bättre kontrolleringsmöjligheter över
jorden, men samtidigt var den ett tidens
försök att skapa »egna hem» åt nya hushåll
på de alltför stora utmärker, som byar och
socknar framför allt i norra och östra
Finland sedan gammalt innehaft, sålunda på
sätt och vis en demokratisk reform, som
kom obemedlat lantfolk till godo. De gamla
ägarna till jorden uppskattade emellertid
Per Krafft d. ä.: Henrik Gabriel
Porthan.
Vitterhets Historie och Antikvitets
A kademien.
alls ej detta. Klagolåten blev särskilt
hörbar, sedan jordgranskningen utsträckts
också till södra Finlands godsägarbygder:
det påstods, att lantmätarna icke brydde
sig om gamla fastebrev, domar eller
råmärken. Hur bönderna i Viitasaari socken
i Tavastland kände det, då lantmätarna i
detta ärende gästade deras bygd, framgår
bl. a. av ett brev från Porthan till
ärkebiskop c. F. Mennander från september
1783:
Under min vistelse i Wiitasaari anlände dit en
landtmätare, att refva deras ägor: han emottogs
af allmogen med samma förskräckelse och
ängslan, som om en tropp kosacker skulle fallit in
i socknen. Det var just ömkeligt, at höra deras
klagan. I socknen äro få byar och merendels
enstaka hemman; de veta af intet tegskifte; hvar
gård har sina ägor merendels med riktiga råer
afskilde; dessa äro med Häradslagmans- och
Hof-rätts-Domar stadfästade; och nu skal allenast en
del af dessa deras ägor (som en del nog dyrt
köpt) efter ett arbitrairt upgifvit mått dem
lämnas, men det öfriga, under namn af
öfverlopps-jord, dem ifråntagas. Til hela denna dem smär-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
