Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Bellman som bokvän och autografsamlare. Av Olof Byström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Byström
Ur en bellmanshandskrift 1791
med tryckt vers och akvarellerad
inramning av J. G. Brusell.
Kungliga Biblioteket.
och alls inte likgiltig för bevarandet och
utgivandet av sin lyras skapelser. Att
epistelutgåvan lät vänta på sig i ett par
decennier, innebär ingalunda, att skalden
saknade intresse för den; han gjorde tvärtom
en serie försök att få utgivningen till stånd,
och det var säkerligen främst bristen på
ekonomiska och tekniska förutsättningar
för det dyrbara nottrycket, som lade hinder
i vägen. När de femtio första epistlarna vid
början av 1770-talet voro fullbordade, lät
Bellman utskriva en rad vackert textade
dedikationsexemplar, elegant bundna och
försedda med konstmässiga titelsidor och
figurrika vignetter. Den mest kända av
dessa tidiga epistelsamlingar är den som
han överlämnade till överste Johan Diedrich
Duwall, blivande lantmarskalk och en av
skaldens många välgörare; samlingens andra
volym inledes med en versifierad tillägnan
till den hög välborne baronen, som förblivit
otryckt och därför må återges här:
Nytt sorl begyns kring Paphos’ ängar;
Man ser ibland en Änglatropp,
Hur Bacchi Män vid krus och strängar
Och under trumslag bjudas opp.
Re’n nattens facklor börja brinna
Och Fredman raglar i sitt bo:
Opphöj din röst, min Skald-Gudinna,
Och sjung till Baron Duwalls ro!
Från ungefär samma tid äro de protokoll
med bifogade register, som Bellman under
sin tjänstgöring i generaltulldirektionen
producerade. Den stora mängd av
omsorgsfullt utskrivna protokoll, som skalden här
efterlämnat, är i viss mån ägnad att rucka på
den vedertagna uppfattningen om hans
oförmåga att fullgöra sina
ämbetsmanna-plikter. Att han inte var någon secretarius
av korrekt genomsnittstyp, framgår för
övrigt också av handlingarna; i registret för
1771 har han sålunda infört sin kollega
tullkontrollören Lundbeck under den i ett
officiellt aktstycke något djärva titeln:
»Controlleur ock Commendeur af Baki 2
förgylta svins orden.» De rikt utsirade
överstyckena till tulldirektionens register ge
dessutom tidiga exempel på skaldens
intresse för vackert utarbetade arkivalier.
I de fall, då Bellmans vänner inte gåvo
sig tid att samla och avskriva hans verser,
ombesörjde han gärna själv
sammanfattande utskrifter av dem och sträckte härvid
sina samlarmödor även till den lättare
tillfällighetsdiktning, som han generöst strött
omkring sig. Det vackraste provet härpå
är den med akvareller av Elias Martin och
Pehr Hilleström prydda visbok, som han
under sitt sista levnadsår överlämnade till
sin väninna fru Elisabeth Westman, maka
till den rojalistiske »bryggarkungen»; i likhet
med Tjälvesta-breven har den av
Bellmans-sällskapet utgivits i en facsimilupplaga,
med för hand färglagda akvareller. Det
mest originella »samlingsband» åter, som
Bellman åstadkom, var otvivelaktigt En
Stuf Rim, den nära fyrtio meter långa
manuskriptrulle, virad kring en träkavle,
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
