Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Dimman. Av Eyvind Johnson - Kärlek. Av L. A. Salava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eyvind Johnson
Dimman börjar tunnas ut och han ser
längre och längre in i den. Där buskskogen
glesnar ser han femtio meter inåt fjället.
Han går ännu långsammare och vågar inte
vända sig mer eller tala till henne. Han
viskar: Du finns bakom mig.
Och nu är dimman lätt rök, som driver
undan för en svag vind. Han tvekar, går
vidare med blicken mot marken, stannar.
Han ser långt, långt genom det tunna
diset, som svävar över den nakna
fjällryggen och på något sätt markeras av de
båda toppvärdarna. Det lindar sig i slöjor
kring dem. Därnere är dalbottnen full av
tät, vit dimma. Här och där sticker en
topp upp, och i öster, bakom den osynliga
sjön och långt bortom gränsfjällen ljusnar
himlen långsamt. Under honom, i vitheten,
har hon stannat kvar. Hon orkade inte
längre, tänker han. Don Cristobal, jag är —
Han måste skynda sig. Dimman lättar,
viker undan, upplöses. Hon blir längre
och längre bort, han hinner inte springa
dit ner nu, hon är för långt borta, han
måste skynda sig, men han kommer inte
att hinna.
KÄRLEK
Av L. A. SALA VA
Kärlek,
du är naturens stora lögn,
din gång,
din färg,
din doft,
lögn.
Kärlek,
du är den eviga bedragaren,
leendet,
silverskrattet,
viskande ord,
bedrägeri.
Och ändå
vill jag dö
för dessa viskande läppar i natten.
Utan dig
finns det inget liv,
ingen sanning
och död är Gud
utan kärlekens helande sakrament.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
