Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kellgrens kärlek. Ett diskussionsinlägg av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg
naturligtvis den att Sigwarths Hilma
överhuvud taget inte är någon bestämd person,
men säkert både kan och kanske bör man
tänka sig att det är en viss impuls från
livet och verkligheten (och inte bara den
tillfälliga platonismen efter en illa läkt
gonorré) som har givit Kellgren uppslaget
till den i hans produktion ovanliga kyska
kvinnotypen, Hilma i Sigwarth och Hilma
och Den nya skapelsen. Vem är det som
har skänkt honom den impulsen? Det vet
man inte, men ett uttalande som man i det
sammanhanget åtminstone bör ta någon
hänsyn till förekommer i ett Kellgrens brev från
Hudiksvall den 5 juli år 1787 till Kungl.
Teaterns direktör, Clewberg. Det heter där:
»Hur mår M:elle Franc? Hur var hon som
Adelaide? Jag önskar att vid min återkomst
finna mig utstucken af Directeuren; ty efter
min första och sista proposition ser jag ej
annan utväg att komma honnett ur spelet.»
Vad betyder det? Kanske finns det en bättre
tolkning, men jag kan för min del inte
komma på någon annan än denna: Kellgren
har givit M:lle Franc äktenskapslöfte och
hoppas nu att Clewberg, som aldrig var
ovillig till sådana tjänster, ska förföra henne
så att han, Kellgren, blir fri från sina
förpliktelser. Det låter som om Kellgren själv,
trots äktenskapslöftet, inte skulle ha lyckats
med förförelsen. Om denna tolkning är
riktig — vad är det då man har om inte
situationen i Sigwarth och Hilma?
Docent Kjellén påstår att jag har lancerat
M:lle Franc som ny kandidat till F
F-signa-turen. Naturligtvis inte. Men jag har fört
henne i en viss närhet av gissningarna kring
Hilma-namnet. Detta namn förekommer alltså
också i dikten Den nya skapelsen: »Du som
af skönhet och behagen en ren och himmelsk
urbild ger» etc. Det är nu tid att ännu en
gång påminna om följande
Kellgrensaforism: »En älskare, som säger en småtäck
flicka, att hon är en gudinna i skönhet och
behag» etc. Detta bon mot är bildat över
uttrycket i ett brev den 29 mars 1788: »En
sannfärdigt kär, som förklarar en liten småtäck,
snutfager fjolla för en Gudinna i vett och
skönhet» etc. Författaren av Den nya skapelsen
kan tryggt kallas för »sannfärdigt kär». Var
hans kärleks föremål en »liten småtäck,
snut-fager fjolla», en 18-årig aktris vid Operan,
som i motsats mot många vuxnare damer
hade nekat den fine skalden sin favör och
bringat honom till det ursinne av momentan
kärlekslidelse att han t. o. m. har friat till
henne? Det är omöjligt, svarar kanske docent
Kjellén, ty Den nya skapelsen är senare. Ja,
troligen dikten i dess helhet, men den kan ha
funnits i mars 1788 i form av vad Kellgren
kallar en madrigal och senare under intryck
av nya passioner och nya passioners föremål
ha byggts ut till den stora dikt vi känner.
Ett av de nya föremålen kan exempelvis ha
haft namnet Fredrica Bagge. F. ö. var
Kellgren som bekant erotoman, jäktad, nervös
och hetsad, jagad av begäret. Den
bevarade katalogen över dem som på avstånd eller
nära håll var hans älskade eller älskarinnor
är säkert högst fragmentarisk. Hilmas
förebild — i den mån Hilma hade en förebild —
kan ha varit en kvinna vars namn vi aldrig
har hört talas om.
Att detta namn var namnet Hedvig Falck
är emellertid alltså det som inte är troligt.
Under åren närmast före Albert Nilssons död
hörde jag honom, som var Kellgrenskännare,
vid mer än ett tillfälle säga att han inte trodde
på den redan då framförda hypotesen om att
Kellgrens Hilma skulle ha varit fru Falck.
Jag hade på den tiden föga studerat Kellgren
och kunde varken säga ja eller nej om saken.
Då jag i somras kom att läsa Sylwans nya
Kellgrensbok tänkte jag igenom problemet
och tittade närmare på de av olika författare
erbjudna argumenten för hypotesen. De var
inga, i varje fall inga hållbara. En del uppgifter
var direkt påhittade, t. ex. den att det brev
som Kellgren fick i Linköping i september
1789 och som vållade att han fick brännvinet
i vrångstrupen och gäddan fastnande i halsen
skulle ha varit från F F och innehållit en
brytning. Konsten att läsa förlorade brev
från r 700-talet är svår. Docent Kjellén vill
blåsa liv i de senaste decenniernas F F- och
Hilmateorier och lägger till en del nya åsikter,
som nästan alla är tvivelaktiga. Den enda
av dem som jag, om jag får lov, ska röra
vid är den om att kärleken till Hilma i
Den nya skapelsen ska anses ha en
kulturell betydelse. Docent Kjellén citerar till
stöd för denna tanke strofen om hur
»bildningen och snillet väcktes». Men ordet
bildning betyder ju inte här kultur utan
inbillning, och ordet snille näppeligen
för-fattarförmåga.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
