Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Till minne av Carl G. Laurin. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till minne av Carl G. Laurin
av välbehag, ned till badstranden, hoppar
i mitt under ett samtal, dyker och kommer
upp med det tunna vita håret smetat kring
den vackert rundade hjässan, icke olik en
flodgud målad av Rubens — eller kanske
Frans Francken, skulle han själv lägga till
— och fortsätter det spirituella kåseriet
just där han slutade . . .
Sådan var han —• eller rättare, sådan
är han, ty hans bild kommer att vara
levande för hans vänner, så länge de
själva leva.
*
— Men när arbetade Carl G. Laurin,
denna strålande epikuré och
sällskapsmänniska? Han har dock både
kvantitativt och kvalitativt producerat mera än
de flesta svenskar på kulturhistoriens olika
områden. Svaret är helt enkelt: Han
arbetade alltid. Ideerna lekte sin
oavbrutna lek i hans hjärna som elektronerna
lära göra i en atom. Kulturerna, den aktuella
och de flydda, voro för honom den enda
riktiga och nödvändiga livsluften. Och de
voro djupt och heligt allvar för denne man,
som ofta togs blott och bart som en
spirituell kåsör. Det är ingen tillfällighet att
en vänbild av honom tecknas just i den
tidskrift som heter Ord och Bild, det är
inte bara för att han var medarbetare där
sedan 1895 och ända till slutet den
ojämförligt flitigaste, icke minst i de sedan
1903 regelbundna teaterkrönikorna,
sammanförda i Ros och ris. Ord och bild var
hans patos som uttrycksmedel, — det går
inte lika bra att säga exempelvis Dikt och
Konst. Ordet — det är litteraturen, och
bilden — det är konsten, men de båda
termerna äro liksom av mera anspråkslös
och samtidigt av en vidare betydelse. De
äro mera rent mänskliga. Och tillsamman
äro de sköldemärket för ett av de ting,
som Carl G. Laurin älskade mest av allt,
teatern.
Det är självfallet inte påkallat att gå in
på Laurins verksamhet på olika områden
i detalj i dessa minnesord. Varje bildad
svensk har hans arbeten aktuella i sitt
medvetande: Konsthistorien, Våld och
väld, Ros och ris, Skämtbilden,
Människor, Folklynnen, memoarerna. Det som
låg hans hjärta närmast av allt vad
människor skapa av kultur, av det som ger livet
behag och värme, var otvivelaktigt
bildkonsten. Han lärde ju bland annat sitt
land hur böcker skola illustreras, och det
har påpekats att det var en av hans stora
insatser att höja anspråken i detta
avseende. Det har också sagts att han
»egentligen inte var konsthistoriker». Nej, han
hade inte mycket sinne för de teorier om
mondiala sammanhang i konsten, som
predikas från decennium till decennium i
mycket olika skepnad och med mycket
olika livslängd. Men att vara
vetenskapsman betyder också att ha en omfattande
materialkännedom, och det är lustigt att
tänka sig hur få svenska konsthistoriker i
officiell ställning, som ha så stora faktiska
kunskaper sammanlagt på alla områden,
som Carl G. Laurin hade. Han kunde ofta
med förbluffande säkerhet t. ex. attribuera
en målning till en viss tämligen litet känd
mästare på ett sätt som, om idén
framlagts med vetenskaplig apparat, skulle
verkat mycket professorligt och lärt. Men
han ville inte syssla med konsthistorien
på det sättet. Hans patos var att
popularisera, att lära vanligt folk att se och
njuta, liksom han själv gjorde. Människan
var hans livs tema, vare sig det gällde
konsthistoria, folkpsykologiska
sammanfattningar eller teater. Han kände
tillräckligt sin egenart för att veta vad som
var det rätta sättet för honom att verka
som soldat i kulturens stora armé. Han
valde sin plats icke i kulturarméns
ingenjörskårer utan i dess propagandaavdelning.
Att han valde rätt, att han därigenom
förverkligade sitt innersta jag, är kanske den
djupaste grunden till den harmoni, som
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0179.html
