Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två isländska konstnärer. Av Anna Z. Osterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Z. Österman
Gumma med dragspel.
locka ur sitt ägande bälgaspel. Och där
är en ej mindre kostlig figur, som ej så lätt
glömmes: Vattubärerskan, som i både
minspel och hållning och våldsamt ansvällda
muskler talar om, att hon just för
ögonblicket spänner hela sin kraft för att lyfta två
tunga vattenämbar från marken.
I det sistnämnda verket såväl som i flera
andra, t. ex. Smeden, har konstnären
betjänat sig av en långt driven stilisering i
formen. Men tack vare denna starka
stilisering — som likvisst av mången stämplas
som både ful och obegriplig — lyckas
konstnären eliminera bort alla ovidkommande
detaljer, som kunde dra uppmärksamheten
från det väsentliga i verket. Och det
väsentliga är i varje enskilt fall den tanke eller
det själstillstånd, som ligger uttryckt i
samklangen mellan en figurs hållning,
rörelse och mimik, och som jag här försökt att
tolka beträffande några få av konstnärens
verk.
I några arbeten är stiliseringen helt obe-
tydlig. Detta gäller särskilt i fråga om de
figurer, hos vilka lemmarnas smidighet
är ett villkor för att gestalten skall ge avsedd
illusion av rörlighet och fart, så hos
fontänfiguren Gosse med horn och Kvinna med
Amor. Vad den sistnämnde angår, så kan
tyvärr ingen avbildning göra någorlunda
rättvisa åt denne överdådigt spjuveraktige
kärleksgud, som just tycks ha kommit
dansande ned någonstans ur skyarna och
uppfångats i den leende, livsglada och
hälso-strålande unga kvinnans uppräckta händer.
Äsmundur Sveinsson har i flera fall
behandlat ämnen ur isländsk folksägen och
historia. Ett av dessa verk visades på
världsutställningen i New-York sommaren
193g: Den första vita modern. Amerikas
första vita moder skall enligt sagan ha
varit Thorfinn Karisefnis hustru, och
monumentet, som är något annorlunda,
livligare än här avbildade modell, visar
en ung vikingahustru, vilken, med sin
lille son stående på vänstra axeln och
mantelns flikar fladdrande för vinden,
från skeppets förstäv spanar mot stranden
av sitt och sina efterkommandes
framtidsland.
I några få verk har Äsmundur Sveinsson
behandlat symboliska ämnen, så i
Bildhuggarkonsten och En elak dröm och några
andra. Främst av hithörande arbeten ville
jag sätta det, som skildrar själva jorden i
gestalt av en moder, vilken uppammar
sitt barn med sin egen kropps närande
safter: Moder Jord.
Äsmundur Sveinssons konst är oftast
leende glad och humoristisk, en hyllning
till det friska, starka och fruktbärande
livet, ej minst vardagslivet.
Någon gång tar konstnären likväl upp
ett allvarligt, ja tragiskt ämne, men då på
ett sådant sätt, att också detta ytterst
blir en hyllning till livet, såsom i det verk,
han kallat Fykur yfir hcedir — Snöstorm i
fjällen. Ämnet är, som originalnamnet
visar, hämtat ur den isländske skalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
