Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två isländska konstnärer. Av Anna Z. Osterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Z. Österman
Åsmundur Sveinsson i sin ateljé
med mo dellen till »Den första
vita modern».
sin moders gård. Det kan inte råda något
tvivel om att hans ögon redan då fängslats
av färgskimret i fjällen och forsen, och att
just detta väckt hans håg att måla. Ty vid
sidan om sin gärning som bonde och
sjöman ägnade han sig redan på den tiden
ivrigt åt målning. Så småningom fick
Kjarval tillfälle att komma utomlands
för att skaffa sig den nödvändiga teoretiska
och tekniska skolningen; närmast före och
under världskrigsåren idkade han studier
vid konstakademien i Köpenhamn. Några
målningar av hans hand från akademitiden,
vilka jag varit i tillfälle att se, ehuru de
liksom de flesta av Kj arvals verk befinna
sig i privat ägo, förråda redan
mästarhanden, i teckning och kolorit; däremot
vittna de knappast ännu om någon mera
utpräglad originalitet i motivbehandlingen.
— Ett par märkliga undantag utgöra två
tavlor: den ena visar en stad med tinnar,
torn, kupoler och antika kolonnader i ett
flammande eldhav —• målaren har kallat
den »Kulturen brinner» och syftar därmed
på världskriget 1914—18; den andra är
skissen till en dessvärre aldrig utförd
altartavla, Bergspredikan — som dock är något
senare än akademitiden — vilken visar i
förklarat ljus en Kristus, som upphöjd
över mängdens huvuden predikar sitt
»Saliga äro de renhjärtade» för en andäktigt
lyssnande folkmassa, men landskapet, i
vilket detta sker, är icke bibliskt utan
isländskt, något som sällsamt nog verkar
fullkomligt självklart på betraktaren.
Att åtminstone en del tavlor från
akademitiden i fråga om motivbehandlingen
synas mindre originella än Kj arvals senare
produktion, beror måhända därpå, att
konstnären då befann sig i en miljö, som
han visserligen väl kände, men som likväl
inte var hans egen på samma förtrogna sätt
som hemlandet, och som därför inte hade
samma makt att frigöra och frammana
hans konstnärsindividualitet. En sådan
frigörelse tycks emellertid ha skett ganska
snart efter att Kjarval, några år efter
världskrigets slut, flyttat hem till Island;
där har han sedan dess utvecklat en rent
fantastisk produktivitet, dels som tecknare
och dels som målare. Vid den
jubileumsutställning, som hölls i Reykjavik 1935 i
samband med Johannes S. Kjarvals
50-årsdag, visades ej mindre än 410 verk
av hans hand; de allra flesta av dem äro i
privat ägo, men några äro isländsk
statsegendom; alla dessa verk hade hopsamlats
enbart på Island. Och många nya,
isynnerhet oljemålningar, ha tillkommit sedan dess,
däribland flera av Kjarvals måhända allra
märkligaste tavlor; några av dem visades
för allmänheten vid en utställning i
Reykjavik för ett år sedan.
Utom otaliga oljemålningar och en del
akvareller finnas av Kjarvals hand en
mängd teckningar i blyerts, tuschpenna,
svart- och rödkrita. Ofta äro dessa utförda
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
