Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två isländska konstnärer. Av Anna Z. Osterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Z. Österman
den svartgråa lavamarkens täcke av
ljusgrön mossa att glittra och glänsa av
vattendropparna, den som det förunnats att se
allt detta, han förstår konstnärens
förkärlek för, nej, kärlek till just dessa motiv.
Kjarvaltavlor med motiv från Thingvellir
kunna helt visst räknas i hundratal, och
detsamma torde gälla om de övriga här
nämnda fjäll- och lavamotiven. Han har
målat dem ur alla tänkbara perspektiv,
i panorama och närbild, på dygnets alla
tider och i all slags väderlek, soluppgång
och morgonljus, i dagens solsken, i dimma
och efter nyss fallet regn, i skymning
och natt, ja, i alla de otaliga
lynnesväxlingar och i det ständigt skiftande ljus
med ständigt ny fördelning av skuggor
och dagrar, som blott ett isländskt
fjäll-och hedlandskap kan bjuda ögat, detta
landskap med dess säregna horisontlinjer
och förvridna lavaformationer, vilka
ständigt synas byta form och färg efter
väderlekens tusende nycker.
När Islands förbrända, svartgråa
lavamark, som kan göra ett så ohyggligt
skrämmande intryck på en helt oförberedd
främling, skådas med en Johannes S.
Kj arvals ögon och skildras av hans pensel,
då får detta groteskt förstenade och
döda flöde ur jordens inre åter liv och
skönhet, som strålar emot åskådaren i en ändlös
rikedom av färger, vilka i tallösa
småkri-staller bryta sig mot varandra till en
skimrande mosaik. Ty sådant herravälde
har Kjarval över färgen som
skildringsmedel.
Ofta får den döda stenen liv också i en
annan, rent bokstavlig mening. Landskapet
är för Kjarval en för visso outsinlig källa
till form- och färgglädje, men icke enbart
detta. Det är dessutom fyllt av ett eget,
hemlighetsfullt liv, vitt skilt från
människornas vardagsvärld. Det är folksagans
underliga varelser, som våga sig fram, när
i ödemarken skymningen och natten falla
på. De knotiga lavablocken, som i dags-
ljuset bli till en skimrande mosaik, bli då
till sällsamma och skrämmande sagodjur,
liknande den isländska folktrons
land-vättar, av vilka de fyra väldigaste sägas
värna landet mot väpnade ovänner, som
vilja nalkas ön. Den trolska stämningen
över dylika tavlor, och på många av dem
själva koloriten, påminner osökt en svensk
betraktare om John Bauers trollskog.
Vad koloriten angår, så gäller detta även
om en del andra Kjarvaltavlor utan minsta
synbara förbindelse med folksagan. Jag
säger »synbara», ty ifråga om Kjarvals
målningar kan man aldrig vara säker på
att inte ett eller annat mystiskt väsen
plötsligt tittar fram bland lavablocken,
även om man sett precis samma tavla
många gånger förr utan att upptäcka
något övernaturligt med den.
Ännu oftare än djurgestalter är det
människoliknande väsen, som skymta fram
i Kj arvals landskapsbilder. Det är huldrorna
eller »huldufolket», d. v. s. det dolda folket,
som osynligt för vanliga människor bor i
kullar och berg. Än komma de samman i
skymningen till lekar på en grässlätt
utanför sin boning i kullen, än vandra de hoptals
i fjällidens svävande dimmor upp till
huldrekyrkan, för att fira sin gudstjänst
liksom människorna själva. Huldufolket
och dess för alla osynta dolda tillvaro har
ofta givit stoff åt Kj arvals
konstnärsfantasi och skänkt målaren motiv sådana
som de nyss antydda.
I några av Kj arvals tavlor förekommer
en central människolik figur, som likväl
inte är människa och inte huldra. Ej heller
bör den uppfattas som en nyckfullt inmålad
staffagefigur. Ser man noga efter, finner
man, att en sådan figur i hållning och
rörelser fullkomligen överensstämmer med
tavlans hela stämning, vare sig denna är
skrämsel inför ödemarkens farlighet eller ett
sol-dränkt jubel över de isländska
fjällviddernas obegränsade frihet.
En tavla, där denna centralfigur ej har
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
