Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Einar Berger. En norsk Lofotenfiskare och konstnär. Av Bernd Lodewiges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B er n d Lodewiges
Einar B er ger.
kretsen av sina skandinaviska systrar, det
utvecklar sig först sedan början av
1800-talet och har ända till den dag som är till
en del bevarat en tjusande
ungdomsfriskhet som ger sig till känna i rätlinighet,
gå-påarlynne och överströmmande
kraftutveckling. Det norska måleriet har sin styrka
i koloriten, målarna äro diktare i färger,
besjälade av en böjelse för mystik och
drömmeri, som landskapet med mörka
skogar och ensamma fjordar och fjäll har
inympat i deras blod. Intet slags skolastik
har någonsin kunnat finna hemvist i det
norska måleriet, fallenheten för svartsjukt
bevarad självständighet och oberoende har
gjort att endast i sällsynta fall den enskilde
konstnären böjt sig under tvånget av ett
schema eller blind dyrkan för akademiska
formler. Naturen i sina växlande företeelser
är förhärskande vid ämnesvalet,
människogestalten träder däremot påfallande i bak-
grunden. En viss inre distans, opersonlighet
och kyskhet är lika betecknande för många
verk av norskt måleri som en barnslig
glädje över att upptäcka och erövra nya
konstnärliga uttrycksmöj ligheter.
Vitalitet och stridbarhet finns det hos
flertalet av Norges målare, de äro
egensinniga, kantiga män, från Dahl, Tidemand,
Krohg över Balke till Berger, och
autodidakter finns det bland dem lika många som
akademilärjungar. Det är kanske ingen
tillfällighet att Johan Christian Clausson
Dahl, det första stora namnet inom den
moderna norska konsten och det norska
landskapsmåleriets fader, var son till en
fiskare och färjkarl och att Einar Berger,
utan tvivel en av de mest betydande
representanterna för dagens norska
landskapskonst, har samma härkomst. Båda äro söner
av det enkla norska folket och båda äro i sin
konst oförlikneligt typiska för det norska
landskapets och den norska människans
själ, fastän de äro personligheter av den
starkaste individualitet.
Einar Berger är en av dessa karaktärer
som man ofta möter bland norrmän och
is-ländare, en människa som har eld i hjärtat
och is i hjärnan. Till det yttre är han
sluten och kylig, men man känner att det
sjuder inom honom av het lidelsefullhet som
kan bryta fram som en lavaström. Hans
lejonhuvud behärskas helt av den massiva,
breda, kantiga pannan, där livet har ristat
djupa fåror och runor, det mellanblonda
håret faller i tjocka länkar ned över
tinningarna, under buskiga ögonbryn lysa de
skarpa blå ögonen fram. De kunna
genomträngande överfara de människor som
komma inom deras synkrets, men de kunna
också godmodigt grubblande vila på tingen,
liksom mätande dem med blicken och
omgestaltande dem. I sportmössa, regnrock
och höga stövlar ser jag honom gå genom
hemortens gator, med den gamle
sjöfararens vaggande gång, lika förtrogen med
båtarnas slingrande däck som med fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
