Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Einar Berger. En norsk Lofotenfiskare och konstnär. Av Bernd Lodewiges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernd Lodewiges
hembygd, på ett sällsamt sätt sammansatt
av ljusa och mörka toner. Nordatlanten är
skön, men den är också brutal;
Lofoten-fiskarna säga att den har en själ lika väl
som himlen som speglar sig i den. Dess
söner ha fått den dristighet i blodet, som
driver dem att i evig rastlöshet bana sig
en rak väg genom livet. »Vila inte, våga
något, innan du dör!» — det är Einar
Bergers valspråk, en lösen som blott en
oförfalskad vikinganatur kan välja åt sig.
Berger är det typiska exemplet på en
oerhört kraftfull naturbegåvning, som
utvecklat sig i sällsynt oavhängighet och
originalitet. Han tillhör ingen konstnärskrets,
ingen skola, ingen riktning, han har vuxit
i ensamhet och skall utan tvivel göra det
allt fortfarande. Naturligtvis har han inom
konsten mer eller mindre omedvetna
förebilder, och han har bemödat sig att lära
av sådana mästare som tala till hans
konstnärliga instinkt. De geniala norrmännen
Dahl och Balke ha uppenbarligen utövat ett
visst inflytande på Bergers utveckling, och
över denna väg äro också anklanger till
det gamla nederländska måleriet
förklarliga. Dessutom står Berger i ett särskilt
förtroligt förhållande till den store engelske
akvarellisten Turner, liksom också till
några av romantikens och
impressionismens mästare i Frankrike. Han hyser
starka sympatier för Géricault, Delacroix
och främst för Courbet, »känslans och
naturens lärjunge». Rembrandt betecknar
han som »det absolut största målarsnillet i
hela den europeiska konsten», och denna
åsikt kan man utan vidare förstå, då man
tänker på att Berger inom måleriet högst
skattar den konstnärliga behandlingen av
ljuset, atmosfären och rörelsen.
Dessa och andra förbindelselinjer, vilka
det skulle föra för vitt att här uppspåra,
leda från Berger till gångna tiders mästare,
men även då man klarlägger vad han har
förstått att lära av tidigare konstepoker
måste det klart och eftertryckligt betonas
att Berger med den mottaglighet för intryck,
som kännetecknar varje produktiv
konstnärlig begåvning, visar en förvånande
självständighet, som sätter honom i stånd
att omskapa allt efter sin egenart och
assimilera det med sin egen personliga stil.
Han är både som människa och konstnär
en enstöringsnatur, han är fullständigt fri
från konvention, allt vad han rör vid blir
oförfalskat levande och originellt. Denna
Lofotenmålares konst verkar befriande i
varje penseldrag, om han också väljer
tragiska eller melankoliska motiv, så känner
man ändå ingen pessimistisk förlamning,
alltid är ett segrande, trotsigt »Ändock»
det avgörande. Bergers konst visar en
prononcerat manlig profil; om man än
ibland kan spåra en tendens till romantik,
är han dock i grunden realist. Han söker ett
djupt, personligt förstående av naturen;
och direkta naturstudier, som alltid låta
honom uppfatta det väsentliga i ett
landskap och skilja bort bisakerna, skänka
hans bilder den måleriska plastik som en
gång Delacroix fordrade, då han sade:
Man måste bygga upp en bild i färger
liksom en skulptör sitt verk i lera. -— Därför
undviker Berger det dekorativa för att åt
bildytan skänka ett naturintrycks hela
omedelbarhet och individualitet. En viss
hänsynslöshet mot figur- och
människogestaltning kan man inte förneka, alla
färger bli till exponenter för ljuset, atmosfären
och rörelsen, färgen härskar i viss mån som
självständig bildfaktor och bestämmer
sedan bildytans form och riktning. Med saftig
och bred penselföring går Berger från
känsliga till robusta uttryck och ryggar inte
heller tillbaka för skärpa och dristig
stegring. Mången gång kunna hans tavlor äga
en nästan brutal intensitet; dock mildras
alltid denna utpräglat koloristiska konst på
ett karakteristiskt sätt genom en
tillbakahållen sensibilitet. Barnslig kyskhet och
opersonlighet, genomströmmad av äkta
norsk andlig rastlöshet, ett vekt dröm-
34°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
