Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hedén — legenden. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig A hl gr en
säga att denna antinomi nått sin kulmen
under Hedéns blomstringstid som kritiker.
Den förbereddes. Den anades och den kom
till uttryck hos den ledande
socialdemokratiske kritikern i motsägelser, som skulle varit
genanta om de icke trollats bort av hans
strålande friska humör och en stil, där man
alltid såg den blå himmeln mellan kastbyarna.
Men Hedén blev aldrig, i olikhet med sina
efterföljare, offer för dessa motsättningar som
gjort den nutida radikala kritikens pionjärer
hemlösa. Hans rena oskuldsfulla väsen, odlat
och förfinat i prästgården i Össebygarn,
legitimerat i Uppsalamiljön och ytterligare
befruktat av Brunnsviksandan, fick makt över
arbetarna för att det så väl stämde överens
med den anda av proper huldrik
bildningsentusiasm de lärt känna och vörda på
folkhögskolan, och sedan alltid identifierade med
det bästa hos de manschettbärande personer
som kom dem tillmötes över klass- och
bildningsgränserna. Av samma skäl hölls Hedén
om ryggen av de arbetarledare, vilka levde och
lärde i samma atmosfär. Han ställdes aldrig
inför problemet att döma över den
hårdkokta proletärlitteratur som med all aktning
för Platon och Plotinos, Karl-Erik Forsslund
och Ellen Key, vilken senare sägs ha trott
att världen skulle bli bättre om vi fick
vackrare pilsnerbuteljer, stöpte om
efter-krigsledan till naken, brutal, hånfull
samhällskritik. Hedén fick aldrig uppleva detta
och föll därför inte offer för de i svensk
socialistisk kultur inneboende motsättningarna
mellan traditionsmättad idealism av
folkhögskolemärke och den nya arbetarlitteraturens,
»statarskolans»1, cynical wit.
Erik Hedén slapp bli motståndare till den
litteratur han själv varit med om att
förlossa, slapp bevittna hur man använt honom
»som vapen mot hans efterföljare i striden»,
slapp uppleva Hedén-legenden.
1 Ivar Lo-Johansson: Statarskolan i litteraturen.
B. L. M. dec. 1938.
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
