Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - De eleusinska mysteriernas religion. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin P: n Nilsson
Bägare vi ål ad av Hier ön.
I övre raden Triptolemos omgiven av Demeter och Kore, i nedre Eumolpos med en
svan, Zeus, Dionysos, Amfitrite och Poseidon.
förlagd till underjorden, inför han som en
kontrast till dess drastiskt skildrade fasor
en kör av de i de eleusinska mysterierna
invigda. Deras sällhet består däri, att de även
i underjorden fortsätta att fira
mysteriefesten. De sjunga:
Kom låt oss gå till ängens rund,
beströdd med rosors blomsterflor;
i helig kördans svinga vi,
som lyckans moirer leda.
Ty solen lyser blott för oss
med vänligt ljus, som invigts och
i samma fromhet te vårt liv
för främlingar och grannar.
Det ord, som här översatts med »grannar»,
har i grekiskan ett egendomligt tycke av
pedanteri; det betyder »privatpersoner».
Till dem hörde också slavarna; slavar och
främlingar fingo invigas i de eleusinska
mysterierna, om de endast kunde tala
grekiska. I forntiden åtnjöto slavar och
främlingar icke civilrättens skydd, vilket
var inskränkt till medborgarna. De
eleusinska mysterierna satte sig över denna
traditionella gräns; även om de icke kunde
giva lagens skydd, krävde de fromheten,
vilken innesluter lagen och är mer än den.
I själva verket sökte denna fromhet att
bryta stadstatens trånga band och nå
föreställningen om mänskligheten som ett stort
broderskap, en moral, som vilade på de
idéer om åkerbrukets kulturbringande och
fredliga välsignelser, vilka sprungit fram ur
den gamla åkerbrukskulten i Eleusis.
Den homeriska hymnen lovar de invigda
en bättre lott i den andra världen. Detta
upprepas med än starkare ord av Pindaros,
Sofokles och andra, och Aristofanes’ just
anförda ord lära, vari denna bättre lott
bestod. Tron, att man blott behövde vara
invigd i de eleusinska mysterierna för att
i den andra världen njuta sällheten att
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
