Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - De eleusinska mysteriernas religion. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De eleusin ska mysteriernas religion
Attisk vas funnen i K er t s ch.
Plntosbarnet med ymnighetshorn står mellan Demeter och Kore, i övre raden Herakles,
den förste främling, som enligt myten invigdes i de eleusinska mysterierna, Iacchos,
Triptolemos, Dionysos.
födas på nytt med den döende och
återupplevande vegetationen. Vida mer faller en
annan nyhet i vasmåleriet i början av
300-talet i ögonen: ett barn uppträder i den
eleusinska gudakretsen. Ibland räcker
Moder Jord fram det på ett ymnighetshorn
sittande barnet, ibland är barnet större och
står med sitt horn vid Demeters sida.
Barnet är Plutos, Rikedomen, som Demeter
födde åt Iasion, sedan hon förenat sig med
honom på den tre gånger plöjda åkern. Så
berättar Hesiodos, och myten, att
Sädesmodern föder Rikedomen, sädesförrådet,
är enkel och lättförståelig, men senare är
den nästan bortglömd. I den myt, som var
de eleusinska mysteriernas heliga historia,
fanns ingen plats för Demeters son; vid sidan
av Demeters dotter skulle han blott ha
förvirrat den heliga historien. Han måste vika.
Plutosbarnets återuppträdande i början
av 300-talet ter sig som en sentimental
atavism. Föreställningen var då populär.
Bildhuggaren Kefisodotos skulpterade år
372 f. Kr. med anledning av freden i Sparta
sin berömda staty av Fredens gudinna med
Rikedomens barn på armen. Detta
århundrades början var en tid full av krig,
nöd och oro. Man längtade efter fred och
den välfärd, som freden skänker. Detta var
en av orsakerna till att den lille halvt
bortglömde rikedomsguden blev kär för folket.
Han var Demeters son och därför fann han
en plats i den eleusinska gudakretsen. I
mysterierna behöver han icke ha upptagits.
Deras ceremonier voro ålderdomliga och
enkla, de hade inga läror och dogmer, utan
envar tolkade vad han såg efter sina
föreställningar och känslor på det sätt, som
tidernas växlande idévärld och hans egna
religiösa behov ingav honom. I denna frihet
från dogmer, i detta vädjande till
människans enklaste och djupaste religiösa behov
och känslor låg de eleusinska mysteriernas
livskraft innesluten, vilken bevarat dem
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
