Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den lettiska konsten. Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Francis B a I o d i s
Orgeln i Ugale kyrka. i6gy.
da sig i Lettland, först i Talavas och Jersikas
kungadömen; i kulturskikten från denna
tid har man funnit kristna symboler och
kyrkliga attribut i stor myckenhet: guld-,
silver- och bärnstenskors, helgonbilder och
enkolpions. Henrikskrönikan berättar, hur
tyska soldater år 1209 brände kyrkorna i
Jersika, sedan de först plundrat dessa på
klockor och helgonbilder. Givetvis ha en
stor del av dessa ting införts i landet av
skandinaviska vikingar eller kommit från
Ryssland och Bulghar. Ja, man har till
och med kunnat påvisa ett par i Kasarien
tillverkade postsasanidiska smycken.
Emellertid bör man enligt min mening icke
tillmäta det främmande inflytandet på det
lettiska konsthantverket under denna tid
alltför stor betydelse. Ty en stor del av
fynden vittna om att man varit tämligen
självständig vid valet av former och
ornamentering, om man också mången gång
utgått från icke inhemska motiv. Dessa
ändras icke sällan tämligen radikalt för att
bringas i samklang med den lettiska stilen;
ornamenteringen blir ofta den
karakteristiskt lettiska: geometrisk. Som typiska
exempel i detta sammanhang kunna
nämnas en del hängsmycken, som påträffats i
Mesjotne fornborg, samt ett djurhuvud av
bulgarisk typ, prydande något slags
redskap av ben, som framgrävts i Jersika.
Typiska för denna tid äro hängsmycken
i form av små hjärtan. Sådana ha hittats i
stor mängd på flera håll. Andra exponenter
för den plastiska konsten är ett djurhuvud
av mytisk karaktär, skuret i ben och
påträffat i Jersika, ett likaledes i ben snidat
orm- eller ödlehuvud från Mesjotne, och
slutligen ett i lera modellerat
människohuvud med två ansikten, också från
Jersika. En viss likhet med dessa alster kan
man spåra i de häst- och ryttarfigurer i
bränd lera, som i våra dagar framställas i
Letgallen. De ovan nämnda föremålen visa
oss den lettiska konsthantverkaren som
avgjord realist med utpräglad formkänsla,
medan däremot smyckena i fråga om formen
vanligen uppvisa en torr stilisering.
Säkert snidade vikingatidens lettiska
mästare större skulpturer i trä, vilka
emellertid av naturliga skäl icke kunnat
bibehålla sig till våra dagar. Emellertid synes
det mig, som om de redan nämnda mindre
konstalstren skulle ge tillräckligt stöd för
den uppfattningen, att redan forntidens
plastiska konst ägde samma särmärken som
vår egen tids. Ty en uttrycksfull realism och
en säker känsla för formen är, vad som
karakteriserar den moderna lettiska
bildhuggarkonsten. I varje fall kan detta sägas
om dess mest lysande representanter,
såsom en K. Zale, en B. Dzenis och en E.
Melders, hur vitt skilda riktningar dessa
sedan i övrigt representera.
Jag medger, att min jämförelse mellan
forntida miniatyrplastik och modern konst
kan synas alltför vågad. Men jag kan ändå
inte underlåta att göra den.
Med 1200-talet inleddes för letterna en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
