Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Demeter vid brunnen. Av Rabben Enckell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMETER VID BRUNNEN
Av RÄBBEENCKELL
Kallidike —
du Demeters älsklingsbarn! För stunden
lindra den dova smärtan över Persefones
öde!
Hjärtats sökande fackelsken förlorar sig
alltid
i det tunga mörkret, när tiden är inne —
DEMETER
Nu skuggorna kräver mig
på en visdom djup
att ej mig förråda —
Här under olivernas kronor
bör den gråa gumman te sig
lik en dödlig böjd av åren.
Röra på läpparna i det tysta,
så som åldern matar sitt övergivna
hjärta!
Jag vill synas sjunken
i det som ter sig utan mening
för unga sinnen, när sol och kärlek driver
med dem sitt spel.
KALLITHOË
Tystnen, flickor, ett ögonblick!
Ert muntra samspråk tagit sådan fart!
Tro ej att alla män vi möter
lika lockas av ett högljutt tal!
Nu middagsron har vikt för alla.
Dagen helgad Dionysos
bör ostörd vila intill kvällen,
då festens jubel var oss fyller.
KLEISIDIKE
Ha, Kallithoë! Sedan tidig morgon
vi i festbestyrens virvel löpt.
Skulle plötsligt vi nu stäcka glädjen?
Vem blir i väntan vis? Men varje
handling bör
ledsagas av den fröjd som därmed avses.
Om männen småler oss till möte,
vår fröjd i högre tonart stämmes —
Om ej, vår glädje kan ej stannas därvid.
Likt skyn hon flyger buren
av en vind som knappast anas
under skuggiga plataner.
KALLIDIKE
Hör, kopparslagarns hjul här ivrigt
sjunger
som en svärm av bin kring skära
blommor!
Ej lätt för mödrarna att bringa
var kväll lekhungriga barn till ro.
Ej lätt för den som rastar neka
sin tjudrade åsna skria någon gång.
Det väckta örat byter med andra örat
plats —
Och tystnan är som sömnen:
en krans den vakenheten binder.
DEMETER
Här äreportar resas —
Snart festens jubel bringar
mänskorna glädjen som syns dem
värdig olympiska höjders gillen.
Dock ana de intet om de kval,
som innelyckts i den odödligas bröst.
Ej uppåt blott, men nedåt
sig sträcker gudars välden.
Djupt ur det fångnas vanmakt
skall livet återvända
till härligare skiften.
Nu vill jag därför vara
ringa även för de ringa —
Det skrumpna vinteräpplet
som frusna löven gömmer
en bild att efterlikna —
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
