- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionde årgången. 1941 /
19

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hjalmar Bergmans radiodramatik. Av Per Lindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjalmar Bergmans radiodra m a t i k

i april, ined repris en kväll i maj, andra
gången med författaren själv vid
mikrofonen, som propagandor för sitt stycke
och dess nationella tendens. Det slutar
med följande ord:

Livet har två mäktiga tjänare: den eggande
livliga Fantasien, som för sin herre oemotståndligt
mot nya öden, fjärran länder — och den milda
Drömmen, som för honom tillbaka till det land,
som är hans. Och hans Dröms land är hans mest
verkliga verklighets land, där alla hans rottrådar
bottna. Så har svensken — vikingaättling och
nutidsmänniska — blivit världsborgare med
intressen i östan och västan, men när han vill komma
tillbaka till sitt eget innersta liv, då bestiger han
sitt »Drömplan» och kretsar över landet långt
upp i höga nord.

Det blev en festlig verkan. Aftonbladet
recenserade utsändningen på följande sätt:

Utställningen har ett festspel, och ett storslaget
sådant, den saken kan inte bortförklaras efter
den förträffliga Hjalmar Bergmanskvällen i radio.
Författaren erhöll en fullständig upprättelse, om
han nu behövde en upprättelse. Spelet gick i
form av en festlig improvisation, diktad vid
sprakande gott lynne och samtidigt buren av
sann, svensk storvulenhet i tanke och mening.
Dikten glänste och fängslade med brokiga, friska
tavlor; stämmorna ömsom mullrade i mustig
yra och ömsom sjöngo i grann sommarglädje.
Hjalmar Bergman talar vers så det klingar över
en festplats. En frejdig originalitet i själva
ingivelsen och en konstnärlig styrka i det utslungade
ordet. En dikt i glädje och visdom under fri
rymd . . . Och genom gycklet går ett patos för
Sverige. Hjalmar Bergmans dikt är sommarens
festspel . . . Själva epilogen fick i
radioutsändningen en oväntad sensation i det att ingen annan
än författaren själv tillstötte och berättade hur
det sedan gick. Författaren spelades av Hjalmar

Bergman, intresserat, trohjärtat och konstlöst.

*



Radioteatern behövde pjäser av många
olika slag. Inte minst operetter. Varför
inte försöka få fram också en svensk
operett. Musikavdelningen var intresserad
av saken, men varifrån få en smaklig
libretto. Jag visste ju hur lätt Hjalmar
Bergman hade att skriva vers, fastän han aldrig

visat det i tryck. Och han tyckte om att
skriva om glada ungdomar, Jonas och
Helen, Ludwig van Battwyhl och Katja
Kock. Jag tvekade om de olika paren,
men stannade för den beskedliga snälla
Katja, med hennes rättmätiga harm över
orättvisan i småstaden, och den
pratsamme Ludwig, lika god balmarskalk som
målvakt på plan — och som vemodigt
inslag de bägge gamla. Alltså: Varför inte
göra en radiooperett på Flickan i frack —
trots att frackentrén ju är en rent visuell
effekt!

Att skriva operettlibretto var
visserligen något ovant för Hjalmar Bergman, men
varför inte. Han skrev en fyllig synopsis.
Och som alltid när han tar upp ett av sina
gamla teman, gör han något alldeles nytt
av det. Han bjuder samma gäster, som han
haft förut, men det blir inte någon
upprepning, det blir en ny tillställning, inte ens
samma förlopp på festen som sist. Han
tycker om sina gäster. Han tycker också
om sina barndomsminnens miljö, med balen
från då, panelhönsen, tanterna, lärarna,
skvallret — hela småstadens
marionettupplag. Han utnyttjar dem nu i soli och
körer, i entréer, duetter och danser. En
graciös synopsis med många roliga
musikidéer. Synopsisen befordrades till
musikavdelningen, för vidare dryftande.

Arbetet på synopsisen till »Flickan i
frack» medförde som biprodukt en ny
veckokomedi, sketchen Dans, några
månader senare.

En liten situation där stämningen svänger
på det mest älskvärda sätt mellan skämt,
ironi och vemod, medan tre personer
diskutera om dans.

Liksom i »ösvi contra Babylon» låter
Bergman här en herre från landsorten vara
på besök i Kungl, huvudstaden, där han med
avsikt understryker att han är »bondis»
för att få rättighet att skoja litet friskare
än eljest i en salong. Det är Bergmans gamle
unge vän Ludvig van Battwyhl. Han är

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 20 10:46:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1941/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free