Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Hjalmar Bergmans radiodramatik. Av Per Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Lindberg
förelsekonster. Då demaskerar mannen
sig och visar sig vara flickans fästman, som
spelat scenen för att pröva hennes trohet.
Och den höll inte provet. Ett hett spel för
att avslöja en kvinnas lust till otrohet.
Det blev Bergmans sista dramatiska
seen.
De sista 18 månaderna av sitt liv ägnade
Bergman övervägande åt arbetet för
radiomikrofonen. Det var en tid av frisk
produktion, av nya initiativ, av suveränitet,
fast han levde i ständig kontakt med döden.
På ett sätt som aldrig förr hade han behov
att personligen framträda inför sin publik,
att framlägga sig själv, även att tala i
eget namn. »Först de riktigt gamla tappa
stundom masken eller slita den av sig»,
hette det ju i hans sista sketch. Fastän
bara 47 år kände han sig så färdig, att han
kunde ta masken i hand och tala direkt.
Han lekte, lika överdådigt som någonsin
förr. Ja, Gud vet, kanske med en varmare
glädje än förr. Men han kostade samtidigt
på sig att framträda som förkunnare, som
moralist. Han visste ju att han framträdde
som sin egen epilog.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
