Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Stockholm under forntiden. Av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm under f orntiden
väst (Norrbacka, Hagalund), väster
(Bromma flygfält) och sydväst (Ersta) om staden.
Men det är endast ett begränsat antal
utgrävningar, som hittills utförts i
Stockholmstrakten, och å andra sidan ha de
senaste årens inventeringar visat, att i denna
finnes ett stort antal gravfält, vilkas yttre
karaktär är likartad med de nyssnämndas;
efter allt att döma bör det därför ha varit
en rik bebyggelse i Stockholmstrakten före
vikingatiden. Men under sådana
omständigheter vågar man anse, att fynden ifrån
Norrbacka, Hagalund, Bromma och Ersta
ge ökad vikt åt guldfyndet i Gamla Staden.
Det är icke troligt, att detta endast är ett
vittnesbörd om en rent tillfällig vistelse
på holmen, det bör snarast fattas så, att
holmén spelat en viss roll i en trakt med
en rikare fast bebyggelse. Hade man i
Stockholm i äldre tid tillvaratagit fynd,
skulle vi säkerligen känna åtskilliga
gravfynd ifrån olika delar av det som stad
bebyggda Stockholm.
Men det framgår även av de geografiska
förhållandena, att Stockholmstrakten vid
mitten av det första årtusendet e. Kr. fått
en ökad betydelse.
Vid den tidpunkt, omkring år 500 e. Kr.,
då ringen ifrån kvarteret Cepheus kom i
jorden, stod vattnet 6—7 m högre än nu.
I fig. 7 återges en av Granlund upprättad
karta över Stockholmstrakten ett
århundrade senare, men skillnaden mellan
vattenståndet omkring år 500 och omkring år
600 är obetydlig. Ehuru icke stor till
omfånget, var holmen icke helt obetydlig,
och den torra och fasta mark, som
grusåsen erbjöd, var givetvis lämplig att tagas
i besittning av människor. Mälaren hade
tidigare haft flera utflöden, men under
tidernas lopp hade det ena efter det andra
torrlagts. Så småningom hade endast
utloppen vid Södertälje och Stockholm
kommit att kvarstå. Men senast omkring år
500 e. Kr. anses av geologerna det
förstnämnda ha uppgrundats. Hädanefter gingo
6. Dräktspänne, söl ja och nål av
brons. Funna i gravhög på
gravfältet vid Gli a på Bromma
flygfält. ’/i-
utloppen alltså endast i Stockholmstrakten.
Men detta förhållande har i hög grad
ökat dennas betydelse.
I Stockholmstrakten funnos emellertid tre
möjligheter för utfarten. Den viktigaste
måste ha gått över nuvarande Norr- och
Söderström. Men det existerade dessutom
en led över Skanstull, och en gick över
Ulvsundasjön in i Bällstaviken med
fortsättning över nuvarande gränsen mellan
Sundbyberg och Duvbo öster ut till
Brunnsviken. Det är säkerligen icke en tillfällighet,
att platserna för fynden ifrån 400-,
500-och 600-talen ligga utmed dessa leder:
Gamla staden invid Norr- och Söderström,
Ersta intill Skanstullsleden, Bromma,
Hagalund och Norrbacka intill den nordliga
leden och Brunnsviken.
Även ifrån 700-talet härröra några
undersökta gravar ifrån det närmaste
grannskapet av det stadsbebyggda Stockholm.
Med vikingatiden har Stockholmstrakten
tydligen än ytterligare ökat i betydelse.
På en hel rad gravfält intill själva staden
ha gjorts vikingatidsfynd, utom på de
flesta av de ovannämnda t. ex. på ett fält
ior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
