Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från grekiska gränstrakter. Av Otto Cyrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Cyrén
K äst or i a, M akedonien.
turisten ser dock endast de torra, visserligen
starkt aromatiskt doftande, av aleppotallar
bestående barrskogarna på slättlandet kring
Aten och på Peloponnesos. Det nuvarande
Grekland är så gott som längs hela sin norra
gräns skyddat genom höga berg, särskilt
mot Albanien, där endast ett fåtal
passvägar förmedla trafiken över bergen. Mot
Jugoslavien ligga gränsbergen ett stycke in
på jugoslaviskt område, varför den mäktiga
Vardars genombrott — en hålväg med
lodräta klippväggar — snarare utgör ett skydd
för Jugoslavien än för Grekland. Samma
är förhållandet med den nästan lika
vattenrika Strumas lopp genom gränsbergen, de
svåra passvägarna ligga på bulgariskt område.
Längst i öster saknas gränsberg, där flyter
Maritza —- under förra världskriget besjungen
i turkarnas nationalsång — fram genom
slättlandet.
Den nordvästra, albanska gränsen är den
av naturen bäst skyddade. Detta vilda
bergland längs Pindos och ut mot havet var för ett
tjugutal år sedan mycket svårframkomligt.
Men grekerna ha under de senaste decennierna
med stor energi byggt ut sitt vägsystem med
passabla bilvägar i alla riktningar, så att
på bussförbindelserna kan man sannerligen ej
klaga. D. v. s. »bussarna» bestå ofta av
vanliga Fordbilar för 5 å 6 personer, i vilka dubbla
antalet stuvas in och bagaget — i Grekland
resa alla med mycket bagage — placeras
runt omkring hela utsidan av bilen. Forden
är i sanning ett tålmodigt fortskaffningsmedel!
Det är tvenne huvudvägar, som föra in i
Albanien, från Florina eller Kastoria till
Koritza och från Jannina till Argyrökastron
och Koritza. Från Saloniki går en järnväg
rakt västerut över Verria-Edessa till Florina.
När jag förra året (1939) besökte denna del
av Makedonien, ville jag icke, med alla
kameror och annan attiralj, resa fram till Florina
och onödigtvis irritera militären vid gränsen
samt eventuellt riskera obehag, ty stämningen
var mycket upphetsad. Italien hade kort
förut lagt beslag på det oskyddade Albanien.
Man väntade krig när som helst. Som
exempel på stämningen kan jag nämna, att när
jag kom till Sparta, mottogs jag av mina
vänner där hjärtligare än. någonsin: »Oh,
när ni kommer hit, blir det väl inget krig!»
De ansågo, att när en sådan där bergvandrare
vågade sig till deras trakter, måtte läget
icke vara så allvarligt, jag betraktades helt
enkelt som fredsduva. Men freden varade
blott ett år.
I stället för till garnisonstaden Florina for
jag till det idylliska Kastoria, några mil
söder därom och närmare albanska gränsen.
Järnvägen från Saloniki västerut löper runt
Vermionbergen och väster om dessa längs
den stora Ostrovosjön, en 17 km lång,
djupblå fjällsjö, med det ej fullt 2 000 m höga
Vermionmassivet i bakgrunden. I bergen
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
