Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hur Rom byggdes under antiken. Av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar Gjerstad
är byggd av kvaderblock av gulgrå tuff och
omslöt hela staden i en oregelbunden, av
topografiskt-fortifikatoriska hänsyn
bestämd linje, följande kullarnas stup,
tvärande dalarna mellan dem och högslätten
i öster. Där muren ej utgjorde en direkt
beklädnad av klippstupen vilade den mot
en mäktig jordvall och på högslätten i
öster löpte dessutom en bred och djup
vallgrav utanför befästningsgördeln.
Resterna av denna mur, som dyka upp på
skilda ställen i den moderna staden,
framstå som forngrå vittnesbörd om den
kamptid varunder Rom enade Italien och
uppbyggde sitt imperium.
Comitiums byggnadshistoria har
klarlagts genom grävningar företagna under det
gångna året. Vi kunna konstatera att
platsen tagits i bruk för sitt politiska ändamål i
mitten av 5:te årh. f. Kr. Detta stämmer
förträffligt överens med den ovan angivna
tidpunkten för republikens införande.
Talarstolen synes ursprungligen ha varit en
träplattform och av den finnas givetvis
inga spår. Under 4:de årh. f. Kr. ombyggdes
den i sten, tuffblock från kapitolinska
klippan. Några trappsteg ledde från
Comi-tium upp till den långsträckta plattformen,
som höjde sig omkring i meter över
marknivån. Efter segern över Antiaterna år 338
f. Kr. smyckades talarplatsen med de från
fiendernas skepp tagna skeppssnablarna och
erhöll sedan namnet rostra. En symbolisk
handling. Från denna enkla och rustika
tribun hördes de ord, som skulle omskapa
världen. Samma år som talartribunen blev
rostra besegrades även det latinska
förbundets stater: Latium blev romerskt,
grundstenen till den italiska enhetsstaten
var lagd. Men detta den romerska
statskonstens första mästerverk var även av
ödesbestämd, kulturell betydelse. Som en
följd av segern över latinarna slöt Kapua,
Kampaniens centralpunkt, fördrag med
Rom och den grekiska kulturvärlden blev
Roms granne. På motsvarande sätt ut-
vidgades det romerska väldet även åt norr
på etruskernas bekostnad. Efter den första
framstöten, Vejis erövring, redan år 396 f.
Kr. rönte Caere samma öde år 353 f. Kr.
Därmed blev även etruskiskt
kulturområde inkorporerat i den romerska staten och
samtidigt med den politiska erövringen
följde det kulturella nyskapandet. Under
arkaisk tid var det etruskiska, som sagt,
ren import, förblev etruskiskt även i Rom:
nu var tiden mogen för den
världshistoriska kulturprocess, som av grekiskt,
etruskiskt och latinsk egenart frambragte det
romerska. Organiskt, liksom den romerska
statsbildningen och som en följd av denna,
växte den romerska kulturen fram till
samlande enhetsform. När Rom under 3:dje
årh:s förra hälft enat hela Italien, framstå de
kulturella resultaten allt tydligare. Det är
den första vågen av hellenismens
internationella formvärld som väller in mot Rom,
den romerska hellenismens
begynnelseepok. Den arkitekturala utformningen av
den nya tidens idéer visas oss bäst av de
tidigaste templen vid Largo Argentina i Rom.
Vi känna ännu ej namnen på de
gudomligheter åt vilka templen voro invigda. De
ha ombyggts vid flera tillfällen, både under
republiken och i kejsartiden, och först tack
vare de sista årens forskningar veta vi, hur
de två äldsta av de fyra templen
ursprungligen varit byggda. Det etruskiska elementet
betygas därav att templen äro byggda på
höga podier, och även deras plan vittnar
om etruskiskt sammanhang. Resterna av
terrakottautsmyckningen å andra sidan
visa hellenistiskt inflytande. Av
kolonnerna har ingenting bevarats, och det är
därför obekant av vilken typ de voro. Det
hellenistiska inslaget är ännu blygsamt,
dominerande är den italiska formtypiken
med sina kärva ytor och massiva tyngd, sin
omdaning och utveckling av den etruskiska
stilen.
Efter det andra puniska kriget bröt
hellenismen på allvar in i Rom. Den kunde icke
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
