Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ekon av Pär Lagerkvist i samtida diktning. Av Jöran Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jöran Mjöberg
spränga kropp och själ. Det blodiga
världsförloppet i krigets tid gör individens
hemlöshet på det snurrande klotet ännu mer
förtvivlad. Slutligen lättar dock trycket,
han finner drömmar om världar bortom
världen med »blommande gårdar» och ljus
i mörkrets ställe. I dessa drömmar kan
skalden söka frid och skapa sig nya gudar
och evigheter. Där lever också en tröstande
kärlek som är nästan överjordisk. Men till
slut måste han stänga sin »dörr ut mot
oändligheten», söka kontakt med
människorna och dikta om tidens och världens
frågor. Så blir hans väg och hans
livsupplevelse efterkrigstidens egen genom hans
strävan att finna sig tillrätta i livet. Och
det är naturligt, att åtskilliga blir hans
efterföljare på den vägen och tar djupa intryck
av hans konst under dessa år. Den svenska
kritiken har varit mycket uppmärksam att
spåra ingivelsen från Lagerkvist hos
samtida författare. Erik Blomberg, Arvid
Mör-ne, Hagar Olsson, Karin Boye, Hj.
Gullberg hör till dem som nämnts bland de
sålunda inspirerade. Men vad är i grunden
intryck och beroende? Det är naturligtvis
inte reminiscenserna, det är verkliga ekon
i livsåskådning, livskänsla, konstform. Ty
vad spelar det väl för roll, om t. ex. Hjalmar
Gullberg på ett enda ställe använder det
intensivt lagerkvistska talesättet »rymd av
blonda evigheter», när hans värld och
konstform är fullständigt annorlunda? Å andra
sidan måste man erkänna, att de djupaste
intrycken säkert inte alltid kan spåras av
en utomstående. Hos Ebbe Linde, en
diktare, som själv vittnat om hur djupt han
upplevt Lagerkvist, kan man t. ex. på
några få ytliga undantag när knappast se
några spår från föregångaren. Men själv kan
Linde se sitt lärlingskap i sättet att
avrunda det kosmiska med något
ironiskt-bisarrt. Man torde därför få inskränka sig
till att leta ut, vilka författare och vilken
tid som tagit det påtagligaste intrycket från
Lagerkvist, vilka som själva visat sig
djupast besläktade med honom. Vilka har
intresserat sig för hans livsåskådning, vilka
har reagerat mot den, och vad är summan
av Lagerkvists betydelse för tidens
författare?
När Pär Lagerkvist dök upp i det
litterära Sverige med programskriften Ordkonst
och bildkonst och dess illustration Motiv
(1913—1914), betydde han något
fullständigt nytt i svensk konst. Ur urgamla
källor hämtade han ingivelsen, och hans
livskänsla stegrades våldsamt av de
följande årens världshändelser, som han tycks ha
upplevt starkare än någon annan hos oss.
Det var en naturlig sak att de diktare som
gåvo besläktade uttryck för en konstnärlig
lidelse stod att finna inom den del av det
svenska kulturområdet som hårdast
upplevde kriget och som visat sig litterärt
lyhördast: det svenska Finland.
Expressionismen blev uttrycket för den nya livskänslan.
Riktningen vaknade ju först i det
krigs-prövade Tyskland, och när det i Sverige och
Finland uppstod en konst som kunde gå in
under samma etikett, blev Pär Lagerkvist
och Edith Södergran i början dess
förgrundsgestalter. De två skapade sin första
dikt av betydelse under världskrigets år,
men de är fullständigt skilda i temperament
och uttrycksart. Södergrans diktning har
inga tonfall som liknar den unge
Lagerkvists, men i hennes finländska efterföljares
märker man desto mera släktskapen.
Särskilt inom den grupp, som senare (1928)
under namn av Ung generation gav ut den
modernistiska tidskriften Quosego, finner
man under åren kring 1920 en livskänsla
och konstform som är fullständigt kongenial
med Lagerkvists art. En av dess författare,
Olof Enckell, den kände kritikern och
Karelenskildraren, ger där ett bevis på det
djupa intryck som Lagerkvist gjorde bland
alla dem i Finland, som sökte sig fram i
tillvaron under åren efter frihetskriget. Han
vittnar om denna villrådiga generations
bristande intresse för svçnsk litteratur i all-
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
