Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Konst och konstliv i Övre Norrland. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konst o c li konstliv i Övre Norrland
ningar och samarbete med Riksföreningen
för bildande konst m. fl. söka verka för
konstintressets höjande och utbredande.
Under våren har ett djärvt experiment
med utbyte av västerbottnisk och
ångermanländsk konst skett, ett första försök
med rätt blandat resultat, vars verkningar
nog endast småningom komma att viga sig.
I Ångermanland ha de organisatoriska
strävandena givit upphov till en intressant,
om än något tungrodd apparat, med lokala
föreningar i Härnösand, Sollefteå och
Örnsköldsvik samt däruppå ett
ångerman-ländskt konstförbund, som förmedlar
samarbetet och även i någon mån dirigerar det
uppifrån. Har man i det nordligare
landskapet en kärna, liten men frisk och
kraftfull, av inhemsk konst att stödja
konstintresset på, så lider man i Ångermanland av
den alltför goda tillgången på målare, vilka
lämpligast böra betecknas som amatörer,
men ändå figurera på konstförbundets
vandringsutställningar. Juryn har
visserligen utfört ett gott verk genom att
avlägsna en del av de mindre önskvärda
pretendenterna. Men det har visat sig och det
visar sig alltjämt, att man här rör sig med
svåravvägda problem, som lätt komma
mycken förargelse åstad. Flera av de
verkligt goda konstnärerna ha flytt hemorten.
Jag tänker då i främsta rummet på Frans
Michael Kempe, Ture Bosin, Nils
Björklund och Folke Ricklund, på Erie Gnista
och kanske också på den originelle Jonas
Gulin, en ung man uppifrån Gulsele, som
f. n. ligger i Köpenhamn men skickar upp
roliga saker till vandringsutställningar och
andra evenemang. En ny, mycket lovande
målare är Sören Olsson från Nyland i
Ådalen.
Gamle Carl Johansson,
konstnärsför-bundarn, har ännu icke släppt kontakten
med hembygden, och en retrospektiv
utställning i Härnösand samlade ett
betydande intresse, men hans måleri på senare år
Helge Linden. Det gamla sågverket.
Oljemålning.
har ju inte kunnat göra några större
landvinningar. Till de ojämna, men inte
likgiltiga får man räkna Thor Hellström i
Härnösand — vars son Olof Hellström
är ett givet löfte — samt
örnsköldsviks-målarna Harald öman och Gunnar
Wi-bergh, som jag dock sett alltför litet utav
för att riktigt kunna bedöma. Detsamma
kan jag säga om den originelle tysken
Eduard Bechteler och hans svenskfödda
maka, Britta Zachrisson, vilka bosatt sig
uppe i Pelle Molins Näsåker och delta i
utställningarna. De väcka onekligen
intresse, och den sistnämnda är en utsökt
tecknare med barnstudier som specialitet.
Det finns mångenstädes i övre Norrland
ett levande intresse för konst, nutida,
modern konst, men svårigheterna böra inte
underskattas. Vi ha säkerligen en lång och
besvärlig väg innan denna landsdel
genomsyrats av en gedigen konstkultur, men i
det fallet stå inte dessa nordliga bygder
ensamma. I stället kan man säga, att vissa
företeelser häruppe äro synnerligen
lovande och trösterika för var och en, som gläder
sig åt den goda konstens utbredning. Det
är för att framhålla detta, som jag vågat
mig på dessa randanteckningar till
ställningar och förhållanden i våra nordligaste
konstcentra.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
