Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Frankrike genom konstnärsögon. Utställningen i Nationalmuseum i maj 1941. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmer
Nils Dardel. Begravning i Senlis. 1913.
Fängslande, djupt personliga,
upplevelser på fransk botten präglade verk av Gösta
Sandels, Leander Engström, Otte Sköld,
Dardel, Martin Åberg, Axel Nilsson och
Hilding Linnqvist, för att nu nämna några
namn ur det rika beståndet. Dardels
poetiskt visionära »Begravning i Senlis», 1913,
blir vackrare för var gång man återser den,
den har en doftighet och mjukhet i
koloriten, som sätter den i nivå med de bästa
franska. Hilding Linnqvists inspirerade
Chinonmålningar från 1921 röja en intensiv
bearbetning av de konstnärliga impulser
en liten fransk stad kan förmedla.
»Fågeltorget i Chinon» lyste som ett fantasifullt
smycke på sin plats ovanför Karl Isaksons
klangsköna katedralbild från
Banyeuls-sur-Mer. Isaksons öga fångade ofta den
förnäma enkelheten i några få men suveränt
behärskade klanger.
Inledningen till katalogen var författad
av Ragnar Hoppe. Hans namn hör
oupplösligt samman med den förteckning över
svenska dyrkare av Frankrike och franskt
väsen som bland de första upptar Tessins.
Klargörande äro hans ord i katalogen:
Det franska folket med sin harmoniska
sammansvetsning av germanska, galliska 9ch
romanska element framträder visserligen som
något relativt nytt och egenartat, men stöter
oss inte tillbaka som oförståeligt, utan kommer
oss i stället att klarare uppfatta oss själva.
Allt vad vi möta av äkta fransk odling, den
förfinade sensualismen, den logiska klarheten,
den sunda livsnärheten, verkar därför
omedelbart stimulerande utan att trycka ner oss.
För konstnärernas del är det inte bara
deras »konstnärsögon» som reagera, ibland
har man rätt att misstänka, att de med alla
sinnen, med varje fiber i sin varelse,
anamma det sedda. Grünewalds färgupplevelse
av »Den gamla bondgården» i Bièvres, den
linjerena skönheten i Jolins stadsbilder från
Cassis-sur-Mer, musten i Axel Nilssons
»Skördefältet», det veka behaget i rörelsen
hos Lennart Grams »Franska skolflickor»
eller nutidsrytmen i Otte Skölds stora kafé-
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
