Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Heliga Birgitta som svensk författare. Av Erik Noreen - En av Heliga Birgittas dagliga böner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Noreen
Gud och en välsignelse för alla hans vänner.»
Därefter talade domaren och sade: »Gack bort,
ovän, och kom, min utvalde!» Och i samma stund
rymde djävulen och domen var slut.
Poetiskt är denna uppenbarelse ett
mästerverk. Religiöst sett är den behäftad
med mänskligt slagg. Birgittas andliga
högmod får präktiga uttryck. Att själen blir
frälst är helt och hållet hennes förtjänst,
det är hennes tårar och böner som gör att
texten i djävulens anklagelseskrift befinnes
utplånad, att hans tunga är avskuren med
rötterna o. s. v. Med skäl slungar djävulen
till sist Birgitta i ansiktet: »förbannade
so!»
Mest helgonlik framträder Birgitta i
vissa av bönerna. Till sist må här meddelas
»en av Heliga Birgittas dagliga böner»
(som överskriften lyder i en handskrift),
säkerligen något av det varmaste,
innerligaste och skönaste, som har skrivits på
svenskt språk.
En av Heliga Birgittas dagliga böner
Min herre Jesus Kristus, jag tror fullt
och fast, att ingen är så syndig, som
beder om hjälp av dig till syndernas
bättring, att den bönen ej höres. Och intet vet
jag, som så snabbt avplanar synden och
styrker dygden, som det är att få älska dig
över själ och kropp, gods och ära, vänner
och fränder och hela världen. Finge jag
den nåden att älska dig som jag skulle,
då nådde jag rätt ånger över mina synder.
Du är samme Gud nu som du var, då du
på korset svarade rövaren och hörde hans
bön. Min herre Jesus Kristus, hör min
bön; fastän jag med mina gärningar icke
har förtjänat det, gör det dock för ty, att
du är sann Gud och helig. Gör mitt hjärta
brinnande av din kärleks eld, så att allt
som däri är, som dig är emot, må försvinna
såsom aska i blåsande vind. Min
härskarinna, jungfru Maria, Guds moder, bed
för mig, att jag måtte få denna nåd, för
det du kände i den stund, då Gud vart
människa och du, fastän jungfru, Guds
moder, då ängelen bådade dig det. Bedjen
för mig, alla heliga änglar, som skapades
utan lekamen, för den glädje I fingen, då
I först sågen Gud, och den, att I voren av
dem som bestodo och ej av dem som
av-föllo från honom. Bedjen för mig,
patriarker och profeter och den stora skaran av
Adams släkte, I som voren i mörkret, förr
än Gud pintes, för det I känden i den
stund, då Guds signade lekamen tålde
döden, hans signade lekamens ögon miste
ljuset och blevo döda i hans signade huvud.
I misten mörkret och fingen ljuset av hans
gudom. Hans mun var full av tveggehanda
bitterhet. En var den som utgick av alla
inälvor, då döden nalkades; den andra
bitterheten, då han smakade ättika och
galla. Edra andeliga munnar fylldes med
tveggehanda sötma. Första sötman var
den som I känden i eder själva, för det I
voren utsedda till salighet och evärdelig
härlighet och skilda från all bedrövelse;
den andra sötman den som I fingen av
Guds åsyn, då I fylldens med evärdelig
glädje. Bedjen för mig syndiga, att Gud
för eder böns skull må förlåta mig mina
synder och göra mitt hjärta brinnande
till sin tjänst och kärlek. Bedjen för mig,
apostlar och evangelister och alla I, som
på pingstdagen voren innelyckta i det
huset, då I fingen den helige ande, för det
I känden, då I fingen mod att tala och till
att hava edra kroppar osparda till all pina
och bedrövelse till hans tjänst. Hjälpen
mig därtill, att för eder böns skull samme
ande må värdigas uppsöka mitt hjärta
och tända sig själv däri och aldrig lämna
det eller släckas. Då finge jag ord och
gärningar till att göra och tala efter hans sig-
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
