Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Prins Pauls Museum i Belgrad. Av Gunnar W. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar W. Lundberg
111 g ån g en till museet.
det hänt att livslångt samlarnit och
entusiastisk kärlek till det sköna fått allt
annat än rättvis belöning.
Även Belgrads museum för skön konst
har haft sina svåra år. Numera är det
lyckligt i hamn och kan snart fira
hundraårsjubileum.
Idén till att skapa detta museum går
tillbaka till början av 1840-talet under
prins Alexander Karageorgevic’s regering,
då man i den kungliga serbiska
vetenskapsakademien började anlägga en tämligen
blygsam myntsamling senare utökad med
arkeologiska och etnografiska fynd. Ehuru
de närmaste årtiondena icke precis voro de
mest gynnsamma för någon hastigare
utveckling, växte dock samlingarna så
småningom till den grad att de mot slutet av
förra århundradet fingo egna, fristående
lokaler samt kommo att omspänna skön
konst och konsthantverk från förhistorisk
tid till våra dagar. Världskriget 1914—18
tvang dock museet att stanna i växten.
Huset ödelades av fiendens granater,
oersättliga konstföremål skötos i spillror och
en del blev stulet. Resterna, som skonats
från den hemska ödeläggelsen, förde så
under flera år en ambulerande och ytterst
osäker tillvaro utan större hopp om att
komma under eget tak. Först 1927 kom
den stora vändpunkten för museet, och
problemet fick sin lyckliga lösning tack vare
den unge prins Pauls av Jugoslavien stora
konstintresse och energiska ingripande.
Genom att först skänka stora delar av sin
egen kollektion gav prinsen det goda
exemplets föredöme, som även kom många
av hans vänner att uppträda som
frikostiga donatorer, och fonderade så
tillsammans med de ursprungliga samlingarna
från museet det nya Musée d’Art
Con-temporain. Det inrymdes i prinsessan
Lju-bicas lilla vackra i orientalisk stil byggda
palats (Bogojavljenska 8). Sedan lät
statsunderstödet icke länge vänta på sig. Den
synnerligen aktiva och personliga del prins
Paul tog i det återuppståndna museets
utformning gjorde det även helt rättvist
att det för framtiden fick bära hans namn
— Musée du Prince Paul.
Så gick museet en blomstring till mötes
och blev känt långt utanför landets gränser.
Alla samlingars livsform är utveckling, och
tack vare beståndets ständiga tillväxt
dröjde det icke länge, förrän även denna
lokal blev för liten. En svår ekonomisk
kris, som landet måste genomgå, bordlade
tyvärr fullständigt alla planer på
vittomfattande nybyggen.
Då inträffade det verkligt enastående
att landets suverän, konung Alexander —
senare så olyckligt mördad i Marseille —
som fått höra om detta dilemma, beslöt
upplåta en del av sitt eget palats (Palais
Royal) vid huvudgatan Kralja Milana för
museets behov. Man har även en stark
misstanke att konungens kusin, prins Paul,
icke varit helt overksam för påskyndandet
av detta sällsynt uppoffrande och konst-
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
