Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Göteborgs Högskola. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
rektorer (om vi räkna Johan Vising som
Uppsaliensare), Uppsala under samma
förutsättning tre. Stockholms Högskola har
icke lämnar något bidrag till
professorskåren. Göteborgs Högskola har haft
glädjen att hälsa fem av sina egna lärjungar
som sina professorer. Någon motsättning
mellan uppsvenskt, sydsvenskt och
västsvenskt har aldrig kommit till synes. Man
vill gärna fastställa att de olika elementen
här sammansmält på ett lyckligt sätt,
liksom i Högskolans akademiska riter
Uppsala och Lund fått släppa till värdefulla
drag av pompa och idyllisk gemytlighet.
Att Göteborgs Högskola på detta sätt
kommit att bli en mötesplats för
Uppsaliensare och Lundensare har otvivelaktigt
bidragit till att dess »förhållande till
utrikes makter varit gott». Högskolan har
haft goda vänner och förespråkare i de
professorer vid respektive universitet som
en gång varit medlemmar av hennes eget
lärareråd. I åtskilliga fall har det inträffat
att göteborgsprofessorer följt en kallelse
till sin forna Alma Mater. Mer än en gång
har läget varit det, att en docent i Uppsala
eller Lund i avvaktan på att den professur
vid hemuniversitetet skulle bliva ledig,
till vilken han kunde anse sig ha säkra
utsikter under väntetiden, mottagit en
utnämning till professor i Göteborg.
Högskolan har i dessa fall från början måst räkna
med att blodet skulle visa sig tjockare än
vattnet. Men då tillräcklig tid förflutit
mellan professurernas ledigblivande i
Göteborg och vid moderuniversitetet har
gärna acklimatiseringen gjort sig gällande
och den hedrande kallelsen har blivit
tacksamt avböjd. Omsättningen har
emellertid under vissa perioder varit snabb —
några professorers mänskligt att döma för
tidiga avgång med döden har ökat den.
Installationerna ha förekommit parvis och
tätt efter varandra. Den växlande
sammansättningen av lärarekåren har haft
sina olägenheter, kanske mest för studenter-
na som ej fått börja och avsluta sina studier
för samma lärare. Men denna rörlighet har
också haft sina fördelar. Högskolan har
fått primören av unga begåvningar. Hon
har mottagit impulser från en mångfald
personligheter och detta har motverkat
det stillastående som lätt kan inträda i
trånga vatten utan strömdrag.
Högskolans lärare ha i större
utsträckning än kanske universitetens tagits i
anspråk för allmänna kulturella och
medborgerliga värv. Genom bestämmelser i
stadgarna för Göteborgs Museum, Göteborgs
Stadsbibliotek och Botaniska Trädgården
ålägges Högskolan att låta sig
representera i dessa institutioners styrelser. I
ledningen av andra kommunala anstalter
ha Högskolans lärare blivit insatta. Och
i stort sett ha föreningar och sällskap inom
staden med ideell syftning kunnat räkna
med högskolemännens medverkan. Även
inom det frivilliga försvaret har det varit
dem förunnat att göra insatser. En hel
rad av professorer ha suttit i riksdagen
och några av dessa ha gjort sig bemärkta
såsom framstående politiker. Under en
prövosam period var stadens högsta
förtroendeämbete anförtrott åt professorn i
psykologi och praktisk filosofi. Från detta
värv gick hans väg till landshövdingestolen
i det svårskötta Göteborgs och Bohuslän.
En annan professor vann sina sporrar
såsom statens förlikningsman i arbetstvister
och förflyttades från ett idylliskt
professorshem i villastaden i örgryte till slottet
i Halmstad. Dessa utnämningar kommo
slag i slag och det skämtades i
Högskolekretsarna: »Här går ingen säker!»
Dessbättre för Högskolan har detta slags
åderlåtning upphört. Dessa överflyttningar från
det lärda ståndet till den praktiska
politiken äro emellertid symboliska för att i
Göteborg icke något svalg är befäst mellan
det akademiska livet och det liv som
kräver handlande och verklighetssinne.
Tvivelsutan har det för Göteborgs Hög-
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
