Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svante Nilsson och hans Paristid. À propos några nyförvärv till Kungl. Myntkabinettet. Av Eskil Cronlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eskil Cronlund
Konung Albert av Belgien, igii.
ning i Paris, dit Nilsson anlände i juli 1893.
Stipendiet — 500 kr., varav 375 utbetalades
vid avresan och det resterande beloppet i
enlighet med statuterna fick lyftas först
vid hemkomsten — var avsett för ett
års studier, men Nilssons förmåga att
trots de knappa tillgångarna snart göra
sig gällande möjliggjorde ett längre
uppehåll än det som ursprungligen beräknats.
1895 kom f. ö. ett nytt stipendium, och
efter ytterligare några år hade av den
svenske medalj gravören blivit en genuin
parisare, som först i samband med
krigsutbrottet 1914 kom att återvända till sitt
hemland. F. U. Wrangel, som bl. a. under
åren 1908—14 uppehöll sig i Paris, har i
sina »Minnen från konstnärskretsarna och
författarvärlden» (Stockholm 1925) givit
en antydan om den betydande roll Svante
Nilsson vid denna tid spelade bland de
svenska artisterna. Han skriver:
Inom den svenska kolonien intog Nilsson
en framskjuten plats och var allmänt avhållen
för sitt glada okonstlade väsen, sina
Bellmans-sånger och sitt oförbränneligt goda humör. Han
var länge en av de ledande krafterna vid
koloniens nöjestillställningar. Det Nilssonska hemmet
vid Rue Christine var samlingsplatsen för
oräkneliga konststuderande och nöjessökande
svenskar, som där funno förståelse och välvillig
handledning vid sina första stapplande steg i världs {+-+}
staden.
Wrangel har också framhållit den
särställning bland de parisiska
medaljgravö-rerna, som Svante Nilsson intog genom sin
»förmåga att gravera även de finaste motiv
direkt i stålet».
Efter ankomsten till Paris arbetade
Nilsson till en början hos Sven Kulle, som vid
denna tidpunkt redan uppehållit sig där i
fem år. Dessutom bedrev han studier vid
École des Arts Décoratifs och Académie
Colarossi. Samarbetet med Kulle lär
emellertid ej ha varit särdeles fruktbringande,
något som delvis torde kunna tillskrivas
den senares tyngre natur. När Svante
Nilsson så småningom lärt sig behärska det
främmande språket och därigenom fått
fastare mark under fötterna började han
därför arbeta mer självständigt. Det mötte
vid denna tid ej några svårigheter för en
begåvad och ambitiös svensk medalj gravör
att erhålla arbete. Editeurerna gjorde
visserligen mestadels sina beställningar hos de
infödda gravörerna och skulptörerna, men
svenskarna, som hade stort anseende
Plakett över skyttefest i Neufchateau igo2.
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
