Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Grekisk myntkonst belyst av exemplar ur H. K. H. Kronprinsens samling. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Åkerström,
ligt lik exporthandel. Dess mynt tävlade
med Äginas i popularitet och kallades i
dagligt tal »poloi» — fålar, därför att de på
framsidan buro vinghästen, Pegasos. Ett
exemplar från tiden omkring 470 f. Kr.
visas sid. 435: 2. Enligt sagan hade Pegasos
med sin hov slagit upp en källa ur klippan
vid Korinth; vidare berättas det, att
Belle-rophon där lyckats infånga honom med
hjälp av en gyllene töm, som Athena
Chali-nitis i en vision givit honom. På baksidan
sitter huvudet av Athena, iförd den
korinthiska hjälmen. Metallen visar spår av
den våldsamma kraft, varmed prägeln
drivits in, och den svällande spända ytan
ger här som ofta just i de äldre
präglingarna ett särskilt liv åt metallen.
Det tredje stora mynt centrum vid denna
tid var Athen. Det är den mest
traditionsfasta myntort vi känna från antiken, och
dess tetradrachmer hade en internationell
gångbarhet, som endast överträffades av
Alexandermynten. Athens välstånd
baserades på dess expansiva handel, och det
hade därtill förmånen att äga rika
silvergruvor på egen mark, nämligen
fyndigheterna vid Laurion. Athen började prägla
omkring 610 f. Kr. och använde vid den
tiden de gamla aristokratfamilj ernås vapen
som symboler. År 561 gjorde så tyrannen
Peisistratos det propagandatekniskt
skickliga draget att på mynten sätta bilden av
stadens skyddsgudinna Athena och på
baksidan i stället för det gamla quadratum
incusum hennes heliga fågel, ugglan. Vårt
äldsta Athenamynt är slaget av
tyrannens son Hippias och tillhör tiden omkring
525 f. Kr. (sid. 435: 1). På baksidan sitter
ugglan och därbredvid i hörnet en
olivkvist. Vi erinra oss i detta sammanhang
sagan om den strid mellan Athena och
Poseidon, som Fidias senare i magnifik
form framställde i Parthenons västgavel:
Poseidon ränner treudden i klippan och
upp springer en saltkälla, Athena planterar
sitt välsignelserika olivträd — och vinner
kampen. Den attiska olivoljan blev en
vida berömd och inkomstbringande
exportprodukt och skattades så högt, att till
segervinnarna i de olympiska spelen
utdelades en amfora, fylld med sådan olja.
Från fastlandets äldre myntning nämna
vi till slut ett exempel på en federativ
prägling, nämligen från det beotiska
stadsförbundet. Exemplaret sid. 435: 9 är från
tiden strax före 500 och bär på framsidan
den för alla beotiska präglingar
karakteristiska skölden samt på baksidan
quadratum incusum i yngre gestaltning, i form
av väderkvarnsvingar. Bokstaven thèta i
mitten säger oss, att detta exemplar slagits
av förbundsmedlemmen Thebe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
