Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Grekisk myntkonst belyst av exemplar ur H. K. H. Kronprinsens samling. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åke Åkerström,
I H. K. H. Kronprinsens samling
finnes en serie sådana inkusa präglingar av
så hög kvalitet, att de utan vidare kunna
tävla med de bästa exemplar, som de
stora museerna kunna uppvisa. Det äldsta
är ett mynt från Metapont, tillhörande
tiden 550/530 f. Kr. (sid. 437: 3). Det bär
på framsidan ett sädesax och inskriften
MET, d. v. s. Metapontinon =
metapon-tinarnas (mynt). Sädesaxet är måhända en
hyllning till traktens bördighet men kan
också sättas i samband med en uppgift,
som finnes bevarad hos geografen Strabon,
att metapontinarna åt Apollon i Delfi
invigt ett knippe gyllene ax—théroschrysoün.
Efter mitt bedömande är detta mynt en
av de fullödigaste produkter, som arkaisk
grekisk myntkonst frambragt. Prägeln har
dessutom just på detta exemplar kommit
särskilt väl fram i varje enskildhet. Axet
står i hög relief dominerande i runden,
varje dess korn sväller av jordens
fruktbarhet. Det avsmalnar kraftigt uppåt,
varigenom det blir elastiskt och spänstigt
som en levande organism men bibehåller
ändå sin tyngd av vegetativ ymnighet.
Hur fängslat ögat blir av detta underbara
ax, förstå vi bäst av att dess bild ej stores
av inskriften, som här dock kunde väntas
verka störande.
På det andra exemplaret från samma
stad, från omkring 530/10 f. Kr., märka
vi, att redan en viss stramhet inträtt i
axet (sid. 437: 4). Det är inte längre samma
mustiga eloquens som i det äldre myntet.
Vi känna här redan den anda, som pekar
ned mot den tidigklassiska konsten.
Från samma tid är exemplaret från
Kroton (sid. 437: 5). Framsidan bär den
delfiska trefoten med de heliga ormarna, som
sticka upp ur kitteln. Att Kroton satte
Apollons trefot på sitt mynt, antas
sammanhänga med att enligt sagan staden
grundats på gudens befallning. Man vill
emellertid också sätta den i samband med
en annan händelse: på 530-talet flydde
den bekante filosofen och matematikern
Pythagoras från tyrannen Polykrates på
Samos till Kroton och grundade där ett
politiskt-religiöst samfund eller sekt, som
omfattade en rad städer i Syditalien. I
denna sekt spelade kulten av Apollo en
viktig roll. Därav dennes trefot på myntet.
Vällevnadens stad, Sybaris, hade som
symbol en tjur, som vänder huvudet
tillbaka (sid. 437: 6). Vårt exemplar är liksom
det föregående från slutet av 6. årh.
Jämte Metapont präglade vid denna tid
Kaulonia de konstnärligt märkligaste
mynten. Exemplaret sid. 437: 1 är därtill ett av
de vackraste existerande av denna
prägling. Scenen framställer en muskulös
mansfigur, skridande fram i ett kraftigt steg.
I ena handen håller han något, som ser ut
som en kvist, tillsynes på den vänstra
armen springer en liten figur, framför dem
står en hjort. Framställningen är dunkel
och många försök till tolkning ha givits.
Det må tillåtas mig att bidraga med ett.
Den stora figuren vill man tyda som
reningens gud — Apollon Kathårsios — med
den heliga kvisten i handen. Jag tror för
min del, att det är Herakles. Därför talar
alldeles bestämda skäl. Den föregivna
reningens kvist är nämligen säkert intet
annat än den knölpåk eller klubba, som
var Herakles’ speciella attribut. Den
tecknas i den äldre konsten alldeles naturenligt
som en bit av en trädstam med stora
kvarsittande kvistbitar. Det finns en samtidig
Herakles i brons i Metropolitan Museum i
New York, som har denna sorts klubba. Att
den på myntet ser ut som en kvist, är blott
en onöjaktighet i teckningen. Var och en
som sysslat med arkaisk konst vet, hur
påfallande ofta sådana missteckningar och
missförstånd förekomma i den konstnärliga
traditionen just i arkaisk tid. På andra
exemplar av Kaulonia-mynten kunna
ytterligare exempel på missförstånd påvisas.
Hela typen av mansgestalt är för övrigt inte
Apollo utan den robuste Herakles, sådan vi
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
