Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Två dikter. Av Elmer Diktonius - Till sist - Schubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av ELMER DIKTONIUS
TILL SIST
Till sist jag lärt mig se
med blommors ögon,
och lärt mig känna
såsom blommor älskar.
Och allt blommade ju —
utan ände och återvändo!
Och allt som rörde sig
och stod stilla
var som översållat med blommor.
Och ondskan lyste grann
som djungelns orkidé,
och godhetens förgätmigejer
böljade som ett enda hav
runt hela jorden.
Och det blommade
när kvinnan for med handen
över håret,
och den dödes öppna ögon
glindrade
av nyssutspruckna stjärnor.
Allt blommade;
till sist.
SCHUBERT
(Auf dem Wasser zu singen)
Men böljans, böljans blåa buk
med kritvit ragg på ryggen.
Och årån, årån doppas djupt,
med kritvit ragg på ryggen.
Och båten glider, gungar, far,
och farten sjön omhändertar,
från årån droppar, båten far —
auf dem Wasser zu singen.
På ytan leker ljusen tätt —
auf dem Wasser zu singen.
I vattnet faller löven lätt:
som minsta änglavingen.
Och båten glider, gungar, far,
och farten sjön omhändertar,
från årån droppar, båten far —
auf dem Wasser zu singen.
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
