Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Bibeln och våra dagars naturforskning. Av O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. Klein
processer. Detta nyupptäckta drag av
bestämdhet och diskontinuitet hos naturen
betyder att själva den process, varigenom vi
iakttaga ett förlopp, oundvikligen medför
ett ingrepp i förloppet, som icke kan bringas
ned under en viss gräns, och vars storlek
icke ens kan vara känd, om
försöksanordningen skall motsvara sitt ändamål. Vid de
vanliga, för våra sinnen direkt tillgängliga
kropparna, som bestå av billioner gånger
billioner atomer, spelar detta förhållande
ingen roll, emedan det ingrepp, som några
tusen eller några millioner av dessa odelbara
elementarprocesser medföra, icke alls märks.
Men när det är fråga om en enda. eller några
få atomer, betyder i allmänhet redan en
enda elementarprocess en högst väsentlig
ändring.
Resultatet av den ingående
undersökning av dessa förhållanden, som framför
allt Niels Bohr har utfört, har blivit, att vi
visserligen lika litet vid de enstaka atomerna
— här som överallt i naturvetenskapen
gäller det ju att kunna beskriva iakttagelserna —
som vid de synliga kropparna kunna undvara
de begrepp, varmed man i det vanliga livet
och den äldre fysiken beskriver kropparnas
rörelser, men att några av dessa begrepp stå
i ett tidigare okänt motsatsförhållande till
varandra, som framträder därvid att en
praktisk användning av ett begrepp griper
störande in i möjligheten att samtidigt
använda andra av dessa begrepp. För att
beteckna en situation, där analysen av ett
objekt icke kan drivas till det yttersta,
emedan en noggrann undersökning av vissa sidor
oundvikligt medför okända ändringar av
andra sidor hos objektet, har Niels Bohr
präglat ordet komplementaritet. Detta ord syftar
härvid på nödvändigheten att begagna olika,
varandra kompletterande, men skenbart
motsatta synpunkter för en allsidig beskrivning
av sakläget.
Medan man vanligen tänker sig att en
motsägelse måste lösas antingen genom att
ett av de motsatta påståendena slopas eller
genom en kompromiss mellan dem, är en
sådan enhetlig beskrivning ogenomförbar i
en »komplementär» situation, såvida man inte
vill stänga ögonen för en del av verklighetens
mångfald. Lika litet som relativiteten
betyder komplementariteten laglöshet, men i
den komplementära situationen bli lagarna
av en annan art än i den kausala situationen,
där man kan följa förloppen i alla deras detal-
jer utan att störa dem. De atomfysiska
lagarna lära oss sålunda dels vilka möjliga
resultat en viss försöksanordning kan ge,
dels tillåta de en beräkning av sannolikheten
för att en bestämd av dessa möjligheter
förverkligas, när objektet för undersökningen
har definierats så noggrant som möjligt
genom tidigare iakttagelser. Den äldre
fysikens orsakslagar motsäga icke dessa
atomfysikens statistiska lagar, utan de utgöra
ett gränsfall av dem, som framkommer, när
skillnaderna mellan de olika möjliga
resultaten av en bestämd undersökning skylas
över av iakttagelsernas brist på noggrannhet,
vilket just är fallet vid alla de företeelser,
där det kausala betraktelsesättet har varit
framgångsrikt. I stället för de statistiska
lagarnas mångtydiga samband mellan nutid
och framtid får man då ett entydigt samband,
d. v. s. möjligheten av säkra förutsägelser av
framtida händelser.
5. Som ett allmänt och för vårt ämne
betydelsefullt exempel på komplementariteten
har Bohr, som icke blott har utarbetat
komplementaritetens synpunkt på
atomfysikens område utan även på det starkaste
har betonat denna synpunkts universella
betydelse, framhållit det kända
motsatsförhållandet mellan utövandet och den
medvetna analysen av en verksamhet,
förhållandet mellan det omedelbara och det
reflekterade, en punkt, där
komplementari-tetssynpunkten har ytterst intressanta både
kunskapsteoretiska och psykologiska
konsekvenser. Fullföljandet av dessa tankegångar
har även fört honom till en närmare
undersökning av förhållandet mellan levande och
dött och mellan själ och kropp. Som var och
en vet, ha dessa problem utgjort stridsämnen
av särskilt hårdnackad natur, där hoppet
om en kompromissartad lösning tycks ha
blivit svagare, ju mera man har fördjupat
sig i problemens olika sidor. Kravet på ett
enhetligt betraktelsesätt, som naturligt nog
ligger bakom all forskning, hade vid dessa
frågor lett till olika försök att uppfatta
skillnaderna mellan döda kroppar och levande
varelser och mellan »själlösa» djur och växter
och »besjälade» människor som
gradskillnader. Ett mycket konsekvent, men också
mycket hypotetiskt försök i denna riktning är
den världsåskådning, där livet och själen
betraktas som speciella yttringar av samma
stränga, men ännu ofullständigt utforskade
kausallagar, vilka framträda vid utforskan-
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
