Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Dansk målarkonst under ett halvt sekel. Av Erik Blomberg. II. 1900-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dansk målarkonst under ett halvt sekel
Harald Giersing. Ung man med pipa (Leo SwaneJ.
Hovjägmästare G. A. Hagemann.
uttryckssätt. En av förgrundsfigurerna i
Danmarks nyare konsthistoria, Joakim
Skovgaard, kan betraktas som en syntes
av dessa båda motsatta strömningar, han
sammansmälter det klassiska och moderna
utan att förlora den avrundade jämvikt,
som man så gärna förbinder med danskt
gemyt och med det danska slättlandskapet.
Syntes är kanske dock för mycket sagt, ty
han balanserar mellan gammalt och nytt,
följande än den ena, än den andra linjen.
Hans interiörer och landskap höra till
en äldre typ med förankring i faderns P. C.
Skovgaards realism, medan några av hans
religiösa och historiska kompositioner
blanda 8o-talsnaturalism och ateljéromantik à
la Zahrtmann (Dammen i Betesda). Hans
största insats ligger emellertid inom den
dekorativa konsten, där han tillsammans
med brodern Niels betecknar ett
genombrott. Även keramik och skulptur berördes
av denna energiska stilutveckling, men sitt
högsta och rikaste resultat nådde den först
i och med de ståtliga väggmålningarna i
Viborgs domkyrka, där traditionen från
Thorvaldsen och Konstantin Hansen
utvidgades och drogs in i den moderna
dekorativa renässansen.
Revolution, inte renässans, är J. F.
Willumsens mål. De dekorativa tendenserna
framträda hos honom vid ungefär samma
tidpunkt som hos Skovgaard, d. v. s.
omkring 1890, men med en mycket radikalare
inriktning. Skovgaard hämtade sin
inspiration från de gamla grekerna och Italiens
klassiska freskomålningar, Willumsen från
den lidelsefulla spanska barockmästaren EI
Greco och den franska färgsymbolikern
Paul Gauguin. Här proklameras djärvt den
nya tiden: barock mot klassicism, romantik
mot realism: expressionismen bryter in med
gälla mässingsfanfarer i den blida
kammarmusiken. Willumsens begär är att
upphäva själva jämvikten, spränga den
borgerliga idyllen i luften och plantera taggiga
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
